Nyhetsbrev november 2013: Ett « recept » på en enkel krageNytt:Jag har varit väldigt upptagen med mässor och annat de senaste veckorna, så det har inte kommit in så mycket nytt i butiken.Men jag har fått in nya exemplar av den mycket vackra boken The Haapsalu Scarf! 
Den här boken om estnisk spetsstickning har varit utsåld ett bra tag, men har nu tryckts om. Den handlar om fyrkantiga och trekantiga sjalar som stickats enligt traditionen i den lilla staden Haapsalu i Estland. Texten är på engelska och estniska. Alla stickmönster illustreras med diagram.
Mer information (på engelska) i butiken.Ett « recept » på en enkel krageIbland faller saker och ting bara på plats, nästan av sig själva. När jag virkade proverna jag visade i förra månadens nyhetsbrev tyckte jag mycket om hur V-mönstret såg ut när det virkades i ettvarvsränder. Några dagar innan jag virkade den provlappen hade jag plockat fram tre nystan från min garnsamling som jag tyckte skulle bli fina ihop i en enkel krage. Jag hade provat ett stickat mönster med lyfta maskor, men jag blev inte riktigt nöjd.Så jag bestämde mig för att virka en krage i V-mönster med mina tre nystan. Och kanske kunde det bli ett nyhetsbrev av det? Jag bestämde mig för att ett « recept » på en enkel krage, som kan användas med vilket garn och vilket mönster som helst skulle kunna vara intressant för fler än mig – särskilt vid en årstid när halsar är kalla och många av oss funderar på snabba, hemgjorda presenter.Så här kommer det! Börja med att välja garn och mönster. Jag använde de tre garnerna jag redan nämnt. Två av dem (ljusgrått och mörkgrått) var av samma tjocklek, och det tredje (rosa) litet tunnare. Jag valde virknål utifrån de något tjockare garnerna, och virkade ett prov med en 4 mm virknål. Det visade sig att det rosa garnet uppförde sig väl och samsades bra med de andra.
När jag ska göra en accessoar virkar jag ett prov på ungefär 30 maskor. (För ett plagg är det minst 40). Du bestämmer naturligtvis själv hur stort provet ska vara. Var bara medveten om att ju större det är, desto tillförlitligare blir det. Det beror på att maskorna i kanten av provet nästan alltid kommer att vara en aning hårdare virkade än de i mitten. För att kunna mäta rätt masktäthet behöver du mäta provet flera maskor in från båda kanterna.Dessutom kan man oftast inte mäta virkade provlappar på samma sätt som stickade. När man kollar masktätheten i ett stickat prov lägger man ett måttband eller en linjal på provet, markerar 10 cm med två knappnålar och räknar antalet maskor mellan knappnålarna.Om man virkar i mönster (alltså inte i bara stolpar, fastmaskor eller halvstolpar), kommer den metoden nästan aldrig att ge ett användbart resultat med ett virkat prov. 
Börja med att lägga måttband eller linjal på provet. Försök att matcha mönsterrepetitioner (här, hela V:n) med en måttenhet som du sedan kan använda – jag brukar helt enkelt använda hela centimetrar.Här ser det ut som om 9 cm är det mått som närmast matchar hela mönsterrepetitioner. Jag markerar detta med knappnålar och räknar antalet mönsterrepetitioner mellan nålarna.
Jag har 7 V:n mellan knappnålarna, så min masktäthet är 7 V:n = 9 cm. Nu måste jag bestämma vilken omkrets min krage ska ha. Jag skulle kunna mäta en som jag redan har. Men den här gången vill jag ha en krage som sitter litet närmare halsen, men som jag kan ta av och på utan att den plattar till håret mer än nödvändigt, sminkar av mig helt och tar med sig glasögonen. Jag mäter omkretsen på mitt huvud horisontellt vid nässpetsen. Det ger ett ungefärligt mått på 55 cm (man behöver inte vara petnoga här).Nu ska jag använda detta mått och min masktäthet för att räkna ut hur många V:n jag behöver på varje varv i kragen.7 V:n delat med 9 cm = ca 0,78 V:n per cm.0,78 x 55 = 42,9. Jag rundar upp till 43, vilket är antalet V:n på varje varv.Provet virkade jag fram och tillbaka, men kragen tänker jag virka runt. Provet har två kantmaskor, en i varje kant. För att virka runt tänker jag bara behålla en, som ska fungera som « söm » där jag sluter varvet.Det är lika bra att göra ett diagram över mönstret.
Det här är diagrammet för att virka fram och tillbaka. V-mönstret virkas över ett maskantal som är delbart med 2 + 1, till vilket vi lägger 2 lm som räknas som första stolpen i varv 1. För att anpassa mönstret till rundvirkning kommer jag att ta bort de röda maskorna.
Resultatet blir ett diagram som visar att mönstret virkas över ett maskantal som är delbart med 2 – till varje V behövs 2 lm i luftmaskkedjan.Eftersom jag vill ha 43 V:n kommer jag att virka 43 x 2 = 86 lm, plus 2 lm för att komma till kanten, plus 2 till för « sömmen » = 90 m.Jag föredrar att virka första varvet innan jag sluter arbetet till en ring med en smygmaska. Det blir ett litet « hack » i nederkanten av första varvet, men det är lätt att fixa när man fäster garnänden. Att virka första varvet innan man sluter ringen minskar risken för att vrida luftmaskkedjan, vilket är lätt hänt om man sluter ringen innan man virkat första varvet. (Var uppmärksam även när du sluter det andra varvet – sedan är risken i princip noll).Och sedan är det bara att virka ett slags rör, och sluta varje varv med en smygmaska. Om man använder flera färger virkas smygmaskan i slutet av varvet i den färg som ska användas på nästa varv. De färger som inte används får följa med upp längs « sömmen ».Här syns hur jag snodde de andra färgerna (de grå) runt färgen i nästa varv (rosa), precis när föregående varv slutits med en smygmaska.
Så här ser det ut på baksidan.
Det duger till att ge bort!Kragen måste göras tillräckligt hög för att den ska vecka sig litet runt halsen när man bär den. Men eftersom den här kragen bara är ett enkelt rör, utan extra bredd längst ner för axlarna, får den inte bli för hög heller. Jag virkade min ca 23 cm hög – ett mått som du förstås kan justera efter vad du själv vill ha.För att göra en riktigt varm och mysig krage (förutsatt att man har tillräckligt med tid, garn och tålamod) kan man också virka dubbla önskade höjden, och sedan vika tubens kanter « inåt » så att det blir dubbla lager och sy eller virka ihop lagren längst ner.Eftersom jag inte gjorde min krage dubbel bestämde jag mig för att avsluta med kanter. Jag bara virkade fasta maskor, ett varv med varje färg. Det är ett diskutabelt val, eftersom kanten blir litet fastare och måste blockas ut för att inte kanterna ska dra inåt. Men det är enkelt och snyggt, tycker jag!Andra tänkbara kanter är kräftvirkning, snäckor eller en liten volang – allt beror på vad man vill och vad man tycker passar till det garn och det mönster man valt.En liten bild på den färdiga kragen.
Om du gör en krage efter mitt « recept » vore det jättekul att få se den! Skicka gärna en bild.Vi ses snart!
