Catégorie : Nyhetsbrev

Förändring

Ibland när man driver företag måste man ta beslut som inte är så roliga, även om de är viktiga.

Sedan 2007 har jag skickat ut mitt nyhetsbrev på tre språk (franska, engelska och svenska) varje månad. Sedan några år tillbaka har jag även översatt alla egenproducerade mönster till de tre språken.

Mitt lilla företag växer allt mer, särskilt på den franska marknaden. Däremot har inte dygnets timmar blivit fler (fortfarande 24 sist jag kollade), och inte heller antalet personer som arbetar i företaget (1 = jag själv). Jag räcker helt enkelt inte längre till för att driva en trespråkig verksamhet.

Därför är det här det sista fullständiga nyhetsbrevet på svenska.

Mina egenproducerade mönster kommer inte heller längre att översättas till svenska.

Den svenskspråkiga butiken kommer att finnas kvar, och även i fortsättningen uppdateras med garn, tillbehör och böcker. Därför kommer jag att skicka ut ett litet nyhetsbrev om nyheter i butiken periodvis, ungefär en gång i kvartalet.

Om du i fortsättningen vill få nyhetsbrevet på engelska är det bara att skicka mig ett mejl, så fixar jag naturligvis det. Fortsätter du att prenumerera på det här nyhetsbrevet kommer du alltså att få kortfattade nyheter om nya garner mm en gång i kvartalet ungefär.
Och om du vill avsluta din prenumeration förstår jag naturligtvis det – använd antingen mejladressen längst ner i meddelandet du fick per mejl, eller mejla mig direkt.

Som sagt, det är inget roligt beslut, men nödvändigt. Det har varit så roligt att skriva på svenska, jag hoppas att ni också haft nöje och nytta av nyhetsbrevet !

Resa i maj

Jag kommer att vara i Sverige den 17:e till den 27:e maj. Under den perioden fortsätter utskick av varor med hjälp av min dotter och min make, men förseningar kan uppstå.

Jag kommer naturligtvis att läsa mejl regelbundet under den här tiden, men det kan ta längre än vanligt för mig att svara.

C2C: kanter

I det här sista nyhetsbrevet om C2C-tekniken skulle jag vilja prata om kanter.

Ofta behövs en kant runt arbetet för att rama in det och få det att hålla formen. Det är bra att börja med ett varv fasta maskor. Efter det första varvet kan du naturligtvis lägga till fler och göra precis den kant du har lust med.

För att övergången ska bli snygg rekommenderar jag att du virkar kantens första varv i samma färg som arbetets bakgrund – om det finns en enhetlig bakgrundsfärg, förstås!

Men var ska man då sticka virknålen för att virka fastmaskorna i kantens första varv?

Om man tittar noga på en provlapp i C2C ser man att samtliga fyra sidor av blocken kan ligga i kanten.

Det innebär att fyra olika situationer uppstår:

A : Maskornas « fötter » sitter i kanten. De understryks av den återstående öglan i luftmaskkedjan.

B : En liggande stolpe följer kanten.

C : Maskornas « huvud » ligger längs kanten, med en smygmaska i varje (resultatet av ett minskningsvarv).

D : En luftmaskbåge löper längs kanten.

För att övergången till kanten ska bli så prydlig som möjligt föreslår jag följande lösningar i de fyra olika situationerna:

A : När jag virkar i maskornas « fötter » sticker jag virknålen mellan de två vertikala « benen » längst ner i varje maska. Det blir stabilare än när man sticker bara under den friliggande öglan längs ner, och dessutom blir kanten jämnare.

B : När jag stöter på en liggande stolpe virkar jag fastmaskorna runt om den (jag sticker alltså virknålen under stolpen). Man kan prova med två eller tre fm för en liggande stolpe – jag tyckte det blev bäst med 2.

C : När jag virkar i « huvudet » på stolpar med smygmaskor sticker jag virknålen i stolpen (där smygmaskan redan virkats). Det innebär att fastmaskan virkas runt smygmaskan, och alltså innesluter den. Det går lättare och blir snyggare om man sett till att inte virka smygmaskorna för hårt.

D : När det gäller luftmaskbågar behandlar jag dem som liggande stolpar. Prova med två eller tre fm – 2 funkar bäst för mig.

För att kunna visa resultatet gjorde jag exakt motsatsen till vad jag rekommenderar: jag virkade första varvet i kanten i en kontrastfärg.

Med bakgrundsfärgen (och lite bättre blockning) tycker jag att det blir rätt bra.

Man kan naturligtvis byta färg på följande varv i kanten. Och om du har idéer om hur man virkar C2C-kanter är du välkommen att berätta om dem i kommentarerna nedan.

För en helt annan sorts kant kan man tänka sig att använda luftmaskbågar runt hela arbetet, som fästs med en fastmaska mellan blocken och i hörnen.

På teckningen ovan använde jag 4 lm i varje luftmaskbåge. Man får anpassa luftmaskbågarna efter arbetet och efter hur de ska användas i kanten.

Och om du vill prova den här sortens kant har jag faktiskt ett exempel: ett gratismönster, dels för att avsluta serien om C2C, dels för att tacka för din prenumeration på nyhetsbrevet i sin nuvarande form.

Jag ber att få presentera halsduken Entre-deux-Mers.

Entre-deux-Mers är en generös halsduk som mäster ca 220 cm x 25 cm med kanten – nästan en liten sjal.

Mönstret finns här.

Jag virkade min version av Entre-deux-Mers med 3 nystan Mini Mochi för själva halsduken och 75 g tunn merinoull för kanten.

Frågor och kommentarer är välkomna nedan, och jag hoppas vi håller kontakten!

Vi ses!

I butiken

I mars handlar nyheterna mest om garn och virknålar!

Spetsgarnet i bambu finns nu också i färgen « sand » – en mjuk färg för ett mjukt garn. Den vackra lystern gör att man nästan vill äta upp det! (Färgen får mig också att tänka på ljus kolasås).

Dessutom har jag lagt till en mörkt skiffergrå färg i mitt allra tunnaste garn, merinogarnet cobweb. Den mörkgrå färgen är lätt melerad.

För att kunna virka allt detta garn har jag utvidgat mitt sortiment av virknålar från Tulip.

För att kunna erbjuda fler storlekar lade jag till de grå Etimo Gold, utöver de rosa Etimo Rose som redan fanns, men som är svåra att alltid få i alla storlekar. Samma form, samma fina grepp, två färger.

På bloggen (på engelska och franska)

Ett retrospektiv över virkade sjalar som designats särskilt för spetsgarnet i bambu – modeller att återupptäcka och att virka i bambu eller andra spetsgarner.

Alla fyra modellerna (Sommarbris, Gwidel, Nejlika och Sea and Sun) finns på svenska.

C2C: former och varianter

I nyhetsbrevet för januari, som handlade om grunderna för C2C, och det för februari om färgbyten, visade jag bara fyrkantiga prover. Den här gången tar vi en titt på hur man kan konstruera andra former med C2C-virkning, och även hur själva grundmönstret kan varieras.

Alla de som virkar filtar i C2C behöver veta hur man konstruerar en rektangel. Så då gör vi det!

Börja precis som för en fyrkant, med ökningar i båda sidor. När sida A (se foto) har nått rätt höjd för rektangelns kortsida börjar man minska i höger/övre kant och fortsätter att öka i andra kanten.

När sida B når rätt längd för rektangelns långsida börjar man minska i den kanten också. Det innebär att man nu minskar i båda sidor ända tills rektangeln är färdig.

Jag lekte på ett annat sätt med ökningar och minskningar för att få fram den här formen:

Här ökade jag i båda sidorna tills jag nått önskad vidd (5 block i min lilla provlapp). Sedan växlade jag mellan ett varv med minskningar i båda kanterna och ett varv med ökningar i båda kanterna. När jag tyckte att provet var tillräckligt stort minskade jag helt enkelt varje varv i båda sidorna till spetsen. Det blev ett slags avlång diamantform med taggiga sidor. Man kan naturligtvis virka ett projekt som är längre och bredare för att göra en halsduk, en avlång sjal eller kanske en bordslöpare.

När jag letade information om C2C-tekniken hittade jag olika varianter av det vanligaste virksättet (det med stolpar). En av varianterna grundas på halvstolpar.

Varje block består av 2 hst och 2 lm. Ökningsblocken (och det första blocket) virkas på följande sätt:
4 lm, 1 hst i 3:dje lm från virknålen, 1 hst i sista lm.

Mönstret blir mer « finkornigt » och resultatet lite fastare.

En annan variant är att konstruera blocken med dubbelstolpar.

Blocken består av 4 dubbelstolpar och 4 lm. Ökningsblocken (och det första blocket) görs som följer:
8 lm, 1 dst i 5:e lm från virknålen, 1 dst i var och en av återstående 3 lm.

Med dubbelstolpar blir resultatet mjukare och får finare fall – den här varianten skulle fungera utmärkt för halsdukar och sjalar.

Om man blandar de här varianterna av C2C-mönstret med olika ökningar och minskningar kan man få fram nya, originella former.

Det här är en triangel där jag helt enkelt ersatt det första och sista blocket på varje varv med ett block bestående av 3 hst och 2 lm. Avlång triangel eller lotusblomma?

Och här tänker jag inte ens försöka hitta på ett namn på forment. I grunden är det fortfarande en triangel. I vänsterkanten använde jag samma block som i lotusblomstriangeln i början och slutet av varven. I högerkanten virkade jag det första eller sista blocket med 3 dst och 4 lm.

Nästa månad kommer jag att avsluta C2C-serien med en liten diskussion om kanter och ett enkelt mönster.

Tills dess hoppas jag att du experimenterar med former och varianter. Diskutera gärna dina experiment i kommentarerna nedan!

Vi ses snart!

I butiken

Den skymtade förbi i 2015 års sistas nyhetsbrev, men nu finns mönstret också att köpa i butiken till min nya stickade modell, Rytmik.

Både i den korta versionen (axelvärmaren) och i den längre (ponchon) anger ränderna i slät- och rätstickning rytmen för det här lilla plagget som är roligt att både sticka och bära. Jag måste medge att jag är särskilt förtjust i den kortare versionen, som jag tycker fungerar bra till jeans och en tröja, men också över en klänning.

Mer information i butiken.

Ny färg i garnet Mini Mochi – Perwinkle Shadows.

Mini Mochi i butiken.

 

På bloggen (på engelska och franska)

Som uppföljning av publiceringen av den runda halsduken 5 rektanglar pratade jag om olika maskbågar i allmänhet  och hittade en video om « den tredje maskbågen » i halvstolpar.

 

 

 

Jag tittade tillbaka i tiden på mönster som jag publicerat för fem år sedan, bland annat den ständigt populära sjalen Victoria, designad by EclatDuSoleil (mönstret finns endast på engelska).

 

 

Jag gjorde också ett nytt avsnitt av min podcast på franska, Mon crochet et moi.

 

C2C: färgbyten

Förra månaden handlade nyhetsbrevet om grunderna för C2C. Den här gången fortsätter vi att utforska tekniken genom att fokusera på hur man arbetar med olika färger.

Flerfärgad C2C verkar jättepopulärt just nu. Man kan enkelt få fram vackra tonade effekter med ränder i olika färger, eller så kan man virka hela filtar med komplicerade flerfärgsmotiv efter diagram. Om du vill prova något i den stilen måste du veta hur man byter färg. Jag gissar att några idéer om hur man kan hantera alla olika garner också kan vara användbara.

Eftersom en av grundprinciperna för C2C är att betrakta varje block (se förra månadens nyhetsbrev) som en enhet kommer vi att byta färg mellan blocken, inte inuti dem (det är förstås möjligt, men jag tror att vi avstår från att göra det hela alltför komplicerat!).

Färgbytet kan ske mellan det sista blocket på ett varv och det första på nästa, för att virka ränder. Man kan också byta färg mitt på varvet för att få fram ett motiv. Det här gör man ofta med filtar – sök på « graphghans » så hittar du massor av exempel på det.

Vi börjar med enkla ränder!

Färgbytet görs lite olika beroende på om nästa varv är ett ökningsvarv eller ett minskningsvarv.

Färgbyte när nästa varv är ett ökningsvarv:

I slutet på föregående varv stannar man innan man gör den sista etappen i den sista stolpen (omsl, dra garnet genom de 2 återstående öglorna på virknålen). Det finns 2 öglor på virknålen. Ta den nya färgen och gör klar stolpen.
Sedan är det bara att vända och börja nästa varv  med ett ökningsblock (6 lm, 1 st i den 4:e lm från virknålen, 1 st i var och en av nästa 2 lm).

Färgbyte när nästa varv är ett minskningsvarv:

Vänd. Forsätt med samma garn som föregående varv och virka 1 sm i var och en av de 3 första stolparna. Ta det nya garnet och virka 1 sm i maskbågen.

Fortsätt varvet med den nya färgen.

Här är mitt lilla prov på randig C2C:

Nu ska vi ta itu med färgbyten inom varvet, som görs för att få fram ett motiv. Vi ska utgå ifrån ett väldigt enkelt diagram, nämligen det här:

Det finns massor av sätt att göra diagram, och du kan också hitta många färdiga på nätet. Jag gjorde mitt i ett kalkylblad och skrev ut det.

Eftersom diagrammet läses diagonalt vred jag på papperet. För att underlätta numrerade jag varven.

Pilarna på bilden visar åt vilket håll de olika varven virkas.

Eftersom de första fem varven är enfärgade kan jag virka dem utan att fundera så mycket över diagrammet.

Här är de första fem varven (virkade i ljusblå mellantjock merinoull med en 4,5 mm virknål). Jag sätter en markör på rätsidan av arbetet för att se var jag är någonstans. Det gör det lättare att hitta rätt när man virkar komplicerade motiv, och underlättar också för att hantera garn och färgbyten (se nedan).

Jag markerar också de varv jag virkat på diagrammet, så blir det lättare att följa det.

Härifrån kommer jag att använda flera färger. På diagrammet kan man identifiera tre färgzoner: bakgrundsfärgen till vänster, bakgrundsfärgen till höger, och motivets färg i mitten. Det här är ett enkelt motiv. Om du virkar efter en mer komplicerad bild kommer du att ha mängder av färgzoner.

Varje färgzon ska få ett eget nystan. Man låter inte garnet löpa på baksidan av arbetet.

För att göra de här små nystanen föreslår jag ett exklusivt, mycket specifikt tillbehör, som ni bara kan hitta i min webbshop… nej förresten, det gör jag inte alls, jag föreslår att ni använder vanliga klädnypor.

Se bara till att du inte snurrar garnet för hårt runt klädnypan, och inte för långt ner. Du kommer att behöva kunna öppna den (jag kommer att visa varför).

Jag ska nu börja det första varvet där motivet ingår. Det är varv nr 6, på avigsidan.

Förbered färgbytet genom att virka de 3 stolparna i sista blocket i bakgrundsfärgen. Dra garnet mot dig (så att det blir kvar på avigsidan), och använd det nya garnet för att virka smygmaskan i maskbågen. Fortsätt varvet och gör nästa färgbyte på samma sätt.

När varvet är färdigt måste vi vända arbetet. Tack vare klädnyporna kan du göra det utan trassel.

Kläm fast nyporna vid respektive färgzon och vänd.

Inget trassel!

Det tål att upprepas: det här är ett enkelt motiv med bara tre olika smånystan. Med ett mer komplicerat motiv kommer du att ha många, många fler. Den tid det tar att nysta upp garnet runt klädnyporna sparar du snabbt in genom att du inte behöver reda ut en massa garntrassel varje gång du vänder arbetet.

Markera det varv du just virkat på diagrammet. Nästa varv är ett varv på rätsidan, och det betyder att vi gör färgbytet på ett lite annorlunda sätt.

I det sista blocket före färgbytet virkar du den sista stolpen nästan färdig. Stanna när du har två öglor kvar på virknålen. Ta den nya färgen och virka klart stolpen genom att göra ett omslag och dra garnet genom de två sista öglorna (bild till vänster ovan). Smygmaskan som fäster blocket i maskbågen görs sedan helt naturligt med den nya färgen (bild till höger). Fortsätt varvet och gör nästa färgbyte på samma sätt.

I de flesta förklaringar jag hittat anges bara ett sätt att byta färg: antingen den jag visade för färgbyten på avigsidan eller den jag just förklarat för färgbyten på rätsidan. När jag testade de två metoderna tyckte jag att resultatet blev bäst när jag varierade tekniken beroende på vilken sida varvet virkades på. Prova och se om det stämmer för dig också!

I vilket fall som helst bör du, precis efter färgbytet, dra litet i båda garnerna för att dra åt maskorna. Det blir mycket snyggare och prydligare på så sätt.

Nu har du en hel månad på dig att prova olika metoder för färgbyten i C2C. Nästa månad ska vi diskutera olika former!

Vi ses snart!

I butiken

Varmt och skönt om halsen med vackra färger i Véronique Chermettes nya mönster : den virkade runda halsduken 5 rektanglar.

5 rektanglar består av rektanglar som virkas i ett enkelt men smart mönster och som fästs ihop allteftersom. Den kan virkas i vilket garn som helst som har en löplängd på ca 87 m per 50 g. Mönstret blir särskilt snyggt i garn med långa färgskiftningar. Véronique valde att virka sin halsduk i Mochi Plus, fg Equinoxe.

För att fira publiceringen av mönstret gäller ett specialerbjudande fram till den 7:e februari 2016: när du köper mönstret 5 rektanglar och 6 nystan Mochi Plus (den mängd som behövs för att virka halsduken) är ett av de 6 nystanen gratis (priset dras ifrån innan betalning).

Mer information i butiken.

Om du gillar Kirsten Kapurs stickade sjalar kommer du att älska hennes bok Shawl Book One.

Den innehåller mönster till tio av Kirstens mest populära modeller.

Boken är helt på engelska.

Mer information i butiken.

På bloggen (på engelska och franska)

Till följd av december månads adventskalender kunde jag visa en hel rad projektcollage, gjorda av de som deltog i kalendern. De finns att se här: lövcollage, rundade blommor, tredje collaget and slutfyrverkeri.

 

 

 

Jag gjorde också en hel serie artiklar på bloggen om de garner som kan användas för att sticka mönstren i boken Shawl Book One – de finns här i kategorin « inspiration ».

 

 

 

 

C2C (corner to corner = från ett hörn till ett annat)

Helt plötsligt pratar massor av folk om C2C med mig! Vad är det egentligen?

I grunden handlar det om att virka en ruta diagonalt, från ett hörn till ett annat. Men när man talar om C2C avses en särskild teknik.

Diagonalvirkade rutor var inte en nyhet för mig – de finns både i mina sockgarnsväskor (mönster på engelska) och i EclatDuSoleils filt Färgglad kram. Men där handlar det om rutor som virkas fram och tillbaka och där specifika minskningar skapar formen.

När det handlar om C2C består rutan av block (med stolpar) som hakar i varandra och som virkas det ena efter det andra, utan att ta av garnet. I det här nyhetsbrevet ska vi se hur man gör en enkel ruta.

Vi börjar med det första blocket.

6 lm, 1 st i den 4:e lm från virknålen, 1 st i var och en av de 2 kvarvarande lm.

Blocket består av 3 lm (till höger) och 3 stolpar. Alla blocken i rutan har samma beståndsdelar, men de virkas inte alla på samma sätt (det återkommer vi till).

Block 2 virkas direkt efter block 1: 6 lm, 1 st i den 4:e lm från virknålen, 1 st i var och en av de 2 kvarvarande lm.

Nu ska vi fästa block 2 i block 1. För att göra det måste vi vrida block 1 uppåt så att de 3 lm (nedtill på bilden) hamnar upptill.

Block 2 stannar där det är. Nu ska vi koppla ihop de två blocken med en smygmaska i 3-lmb i block 1.

Vidare till block 3! Det virkas på ett annat sätt:
3 lm, 3 st i samma 3-lmb (i block 1, där vi just virkade smygmaskan).
Vi kan kalla det här för ett följdblock.

Nu har vi virkat de två första varven i C2C-rutan:

Vi vänder på arbetet för att börja nästa varv. Virknålen är i högerkant.

Det första blocket i varvet är block nummer 4. Det virkas som block 1 och 2:
6 lm, 1 st i den 4:e lm från virknålen, 1 st i var och en av de 2 kvarvarande lm.

Vi fäster det här blocket i 3-lmb i blocket i föregående varv, vid pilen i bilden nedan:

Och så gör vi 2 följdblock til:
*3 lm, 3 st i samma 3-lmb (där smygmaskan just virkats), fäst med 1 sm i lmb i nästa block i föregående varv ; upprepa från * för att virka det andra och det tredje blocket på varvet.

Om vi tittar på schemat igen syns det tydligt att det är det första blocket i varje varv som virkas annorlunda genom att man börjar med 6 lm.

Block 1 är det första (och enda!) blocket på varv 1, block 2 är det första på varv 2 och block 4 är det första på varv 3 (pilarna visar arbetsriktningen).

Vi ser också att vi lagt till ett block för varje varv – det är ökningsvarv.

När man gör ett större projekt är det opraktiskt att ge varje block ett nummer. Det är bättre att numrera varven. Det enda vi behöver komma ihåg är att det första blocket på varje ökningsvarv börjar med 6 lm som maskorna virkas i, och att blocken därefter är följdblock som virkas i luftmaskbågen i blocket i föregående varv.

Vi virkar två varv till!

Här har vi 5 varv allt som allt. Eftersom vi började med ett block på varv 1 och har lagt till ett block per varv, är det fem block på varv 5.

Det blir lagom bredd för vår första ruta – men vi har hittills bara virkat halva rutan. Nu ska vi börja minska för den andra halvan.

1 sm i var och en av de 3 st i första blocket, 1 sm i lmb.

Fortsätt direkt med 4 följdblock.

Det sista blocket fästs med en smygmaska i lmb i det sista blocket i föregående varv. Det blir totalt 4 block – vi har minskat med ett block.

Upprepa det här minskningsvarvet 3 gånger, genom att börja med smygmaskor i det första blocket och minska ett block på varje varv.

Här är vår första C2C-ruta. Den består av block och är virkad från hörn till hörn!

Den är bra i sig, kul att virka och med intressant struktur. Men jag tror att du som jag känner på dig att man kan göra mer än enkla rutor med den här tekniken.

Det pratar vi om nästa månad. Fram tills dess kan vi diskutera våra rutor i kommentarerna nedan!

Vi ses snart!

I butiken:

För den som gillar att sticka åt barn: ett nytt mönster från Laurence Bertolle, jackan Pomme de reinette.

Den fina lilla jackan stickas i mellantjock merinoull. Beskrivningen finns i storlekarna 2 till 8 år.
Mer information i butiken.

Om du vill sticka Pomme de reinette, eller överhuvudtaget sticka eller virka något i samma garntjocklek, kan du nu välja mellan 11 färger mellantjock merinoull:

Färgerna havre, ljusblå och rosenrosa är nya.

Och om du bestämmer dig för att göra Pomme de reinette kommer du också att behöva 4 färgade knappar i kokosnöt:

De här knapparna är mellanstora (22 mm tvärsöver). Om du behöver större knappar (30 mm) och gillar naturkänslan i kokosnöten kan du nu också välja mellan graverade knappar med silver- eller guldfärgsaccenter…

… och knappar i 5 olika färger med fint blommotiv:

På bloggen (mest på engelska och franska, men adventskalender även på svenska):

Missa inte årets adventskalender – en blandning av specialerbjudanden och virkprojekt som inspirerats av irländsk virkning.
Du kan vara med på bloggen (kategori « dec2015 ») – alla blogginlägg som gäller adventskalendern är trespråkiga med svensk text under den engelska, eller i adventkalenderns Facebookgrupp.
Specialerbjudande kommer på helgerna – nästa kommer alltså på lördag den 5 december. Virkprojekten visas steg för steg under veckorna (måndag till fredag), med början idag tisdagen den 1:a december.

 

Du kanske också vill kolla in bloggkategorin « gift ideas » (presentidéer) där jag bl a visar små, snabba projekt som kan passa som julklappar. Här på bilden ser du en av de fyra torgvantsvarianterna som ingår i EclatDuSoleils mönster Varma händer.

 

 

Min svenska stickkompis Maria Samuelsson designade en underbar sjal som heter Durkslag.
Jag pratade om den på bloggen eftersom jag hjälpt Maria att göra en fransk översättning.

Det svenska mönstret hittar du naturligtvis på Marias blogg Garnomera.

 

 

Slutligen kan jag inte prata om vad som hänt i november 2015 utan att ta upp de fruktansvärda terrorattackerna i Paris, som chockat oss alla.

För mig finns det inget annat sätt än att bemöta mörker med ljus, hat med kärlek och destruktivt våld med skapande. Det kan verka futtigt i sammanhanget, men jag är övertygad om att vi alla kan göra världen litet mjukare, lite varmare och lite vackrare på vårt eget sätt.

Några av mina tankar om detta finns i det här blogginlägget.

 

Bullionmaskan:

När jag nyligen höll på att testa olika virksätt och idéer kom jag återigen i kontakt med bullionmaskan, « the bullion stitch ».

Jag vet inte om det finns något svenskt namn på den här maskan. Här har jag kallat den bullionmaska, vilket jag tror ger rätt associationer till dem som redan stött på den, men egentligen skulle jag vilja kalla den bullmaska! Har ni några förslag eller vet ni om det finns någon svensk översättning? Kommentera gärna nedan.

Eftersom jag har tillbringat flera år med att försöka utforska virkningen och lära mig allt jag kan kände jag naturligtvis till den här maskan. Den används ofta i friformsvirkning (freeform), men även i vissa irländska motiv. Men jag måste medge att jag aldrig tidigare försökt mig på denna maska, virkvärldens Mount Everest.

Grundidén för bullionmaskan är egentligen väldigt enkel: man virar garnet runt virknålen (oftast mellan 5 och 10 varv), sticker virknålen i arbetet och drar upp en ögla, gör en luftmaska och drar sedan öglan genom alla garnvarven.

Och det är där det blir besvärligt. Att få virknål och ögla genom alla dessa garnvarv är inte lätt alls.

Efter ett par försök ger en del virkare upp och andra bestämmer sig för att hitta ett sätt att bemästra bullionmaskan. Den senare kategorin kan delas upp i två grupper: de som med tålamod och skicklighet övar och övar tills de klarar maskan utan besvär, och de som inte är riktigt lika tålmodiga och börjar leta efter genvägar.

Tålmodiga virkare har mycket att hämta i Patrice Walkers artikel här (på engelska): http://hubpages.com/art/6-Tips-for-Making-the-Perfect-Crocheted-Bullion-Stitch.
Bland annat pratar hon om att välja sin virknål noga, och om möjligt välja en där spetsen med kroken är smalare än « skaftet ». Hon föreslår också att man virar garnet rätt löst runt virknålen, och ser till att vrida kroken nedåt när man drar virknålen genom garnvarven. Patrice påpekar också att man mycket väl kan dra virknålen genom varven ett efter ett, och hjälpa till med fingrarna.

Förmodligen kommer det inte som någon överraskning att jag själv tillhör de mindre tålmodiga. Följaktligen har jag testat ett antal specialtricks som jag hittat på Internet. De baseras på att man använder något slags tillbehör för att skilja av kroken på virknålen från garnet som lindats runt den och som den ska dras igenom.

Jag skippade metoden där man använder en tamburnål med « spärr » pga materialbrist (jag har ingen tamburnål). Annars verkar det vara en effektiv metod, om man inte har något emot att byta verktyg under arbetets gång.

Det finns också många instruktioner på Internet om hur man kan göra bullionmaskor med hjälp av en bit sugrör eller någon annan form av små flexibla rör. Jag försökte, men jag gillade inte att hålla på med den lilla plastbiten medan jag virkade. Prova själv och se vad du tycker.

Sedan kom jag ihåg att jag en gång sett en video med en rysk friformsvirkare som gjorde bullionmaskor snabbt och smidigt med hjälp av en stoppnål. Jag kunde inte hitta videon igen, men jag började experimentera själv. Just nu är det här min favoritmetod för att fuska till en bullionmaska.

Jag behöver helt klart öva mycket mer innan jag blir lika skicklig som ryskan i videon. Men även om jag är långt ifrån någon expert kommer här en liten instruktion för metoden:

Jag virkade min provlapp i mellantjock merinoull (i nya färgen rosenrosa), med en 5 mm virknål, och använde en ganska tjock stoppnål för övningarna nedan.

Jag börjar maskan med att lägga stoppnålen ovanpå virknålen, med den platta sidan av nålsögat mot virknålen. « Kroken » i virknålens spets är riktad nedåt. Jag håller i regel min virknål som en penna, men här har jag greppat den som en kniv. Det gör det lättare att hålla stoppnålen på plats.

Jag släpper arbetet och använder vänsterhanden för att linda garnet runt virknålen. Se till att alla varv går runt både virknål och stoppnål.

Här har jag « bara » lindat 5 varv. När du övat lite kan du linda flera varv. Nu använder jag höger pekfinger för att hålla både stoppnål och garnvarv på plats.

Här har jag stuckit virknålen genom arbetet och dragit upp en ögla. Egentligen skulle jag nu virkat en liten luftmaska och dragit den nya öglan genom bullionmaskan, men det ser ut som om jag glömde det när vi tog bilderna (förmodligen eftersom jag hade rätt många saker att tänka på samtidigt). Så på bilderna nedan är det den här öglan jag drar igenom alla garnvarven.

Men innan jag försöker mig på det vrider jag virknålen uppåt så att själva kroken ligger mot stoppnålen. Notera att öglan jag drog upp ligger endast runt virknålen, medan de lindade garnvarven ligger runt både virknål och stoppnål. Håll virknålen ordentligt mot nålsögat. Om stoppnålen är relativt stor hjälper ögat till att hålla virknålskroken på plats.

Nu, istället för att dra i virknålen för att dra öglan genom garnvarven, använder jag min vänstra hand för att greppa dessa garnvarv och dra dem mot spetsen av virknålen så att de glider av både virknål och stoppnål. Det här lilla tricket gjorde stor skillnad när jag provade mig fram till tekniken. Det är mycket lättare att hålla ihop virknål och stoppnål när man flyttar på garnvarven i stället för på virknålen.

Och här har vi vår bullionmaska, knubbig och go’.

Avsluta maskan med ett omslag som dras igenom öglan på virknålen.

Det här är alltså just nu min favoritmetod för att göra bullionmaskor. Har du andra tips eller idéer? Dela gärna med dig av dem i kommentarerna nedan!

Vi ses snart!

I butiken:

Inspirerad av nyhetsbrevet om halvcirkelformade sjalar virkade jag en Blåbärspaj:

Mönstret går att köpa ensamt, och det är gratis om man samtidigt köper garn för att virka sjalen (1 nystan tunn merinoull, 1 nystan Mini Mochi till den första randen och 2 nystan Mini Mochi till den andra randen och kanten).

Mer information i butiken.

I garnet London finns nu en ny färg, Sienne:

Och fina blomknappar från Butterfly Couture:

En idé för användning av blomknapparna: en Capelette virkad med 3 nystan Mini Mochi.

Mönstret har uppdaterats och innefattar nu även denna nya version.

 

På bloggen (på engelska och franska):

En liten artikel om tekniska tips som jag bidragit med i senaste numret av den franska sticktidningen Passion Tricot.

Lite mer information om min Mini Mochi-version av mönstret Capelette.

 

 

 

 

En hälsning från en mässa i Chadrac.

 

 

 

 

Bilder från Journées Nationales de la Laine (nationella ulldagarna) i Felletin – ett helt underbart evenemang!

 

 

 

Och det senaste avsnittet av min podcast på franska, där Marie Foyer berättar saker om silke som ni aldrig någonsin kunnat föreställa er.

 

 

 

På gång:

Kolla bloggen regelbundet under de närmaste veckorna, jag kommer att föreslå massor av julklappsidéer, att göra eller att ge bort som de är.

 

Projekt i Jämtlandsvirkning:

I det senaste nyhetsbrevet pratade jag om Jämtlandsvirkning (även kallad « virkad nålbindning ».

Sedan dess har jag gjort flera små saker i detta virksätt. Jag har lärt mig en hel del om tekniken på så sätt, och jag tror att dessa projekt även kan fungera som inspiration för mina läsare.

Telefonfodral

Två telefonfodral: ett grått till dotterns Nexus och ett rött till min Samsung (Nexus är en lite större telefon).

Båda fodralen virkades i mellantjock merinoull med en 5 mm virknål. Det grå fodralet, som är lite större, väger exakt 25 g. Man bör kunna göra två fodral av ett nystan, i alla fall i samma storlek som det röda.

Grått fodral:

Virka 34 lm (för att få 32 m på varje varv). Virka den första maskan och de följande enligt förklaringarna i nyhetsbrevet för september.

I slutet av första varvet drar man till sig början av varvet så att en ring bildas. Se till att inte vrida varvet. Använd den första maskan i varvet som nästa maska där virknålen ska stickas. Så snart denna maska, som alltså sluter arbetet till en ring, är färdig sätter man en markör i den för att markera varvets början.

Fortsätt att virka i spiral och flytta upp varvmarkören varje varv, tills arbetet mäter ca 15 cm.

När sista varvet virkats tas markören bort. För att jämna ut kanten, virka 1 fm i var och en av de 2 följande maskorna, och sedan 1 sm i nästa maska. Ta av garnet.

Som redan nämnts bildas en « knöl » i början av arbetet.

Här gömde jag knölen i botten av fodralet när jag sydde ihop det. Jag vände arbetet ut och in och sydde enligt strecket på bilden:

För att stänga fodralet fäste jag helt enkelt garnet med en sm i mitten av ovankanten, på den sida jag bestämt skulle vara baksida. Jag virkad ca 15 luftmaskor och fäste luftmaskkedjan med en ny smygmaska, på samma ställe. När jag fäste garnändarna passade jag på att förstärka fästpunkten.

En fågelknapp, och så var det klart!

Rött fodral:

När jag virkade det röda fodralet ville jag försöka undvika att det blev en knöl i början.

Virka 30 lm (för att få 28 m på varje varv) och virka första varvet exakt som för det grå fodralet. När varvet är färdigt sluter man arbetet till en ring med en sm i första maskan.

I början av nästa varv virkar man 2 lm. Stick virknålen i den 2:a lm från virknålen och dra upp en ögla, stick sedan virknålen i den första maskan på varvet och dra upp en ögla. Omslag, dra igenom de 3 öglorna på virknålen. Fortsätt på det sätt som beskrivits tidigare.

Efter det 2:a varvet fortsätter man virka i spiral med en varvmarkör, som beskrivits för det grå fodralet. När arbetet mäter ca 14 cm (det här är till en lite mindre telefon) avslutar man som för det grå fodralet.

Det blir ingen knöl längst ner:

Däremot blir det ett avbrott i virkmönstret, och även sedan jag fäst garnet och passat på att sy ihop öppningen, tycker jag inte att det blir särskilt bra.

Sömmen längst ner döljer problemet en smula, men jag är tveksam. Var och en väljer själv, men jag tror att jag föredrar att tampas med knölen.

Jag virkade en ögla i ovankanten på samma sätt som tidigare, med ca 12 lm (men jag borde nog ha gjort lika många som på det grå fodralet för bättre knapplacering), och kompletterade med en annan fågelknapp (lite mindre).

Grytlapp

Sedan gjorde jag en grytlapp i bomull. Jag använde ett garn från Phildar som inte finns längre, med en löplängd på  125 m per 50 g. Det gick åt ungefär 1,5 nystan av den mörkturkosa färgen och 1 nystan av den ljusa. Jag använde en 4,5 mm virknål.

Virka 102 lm med det mörkare garnet (för att få 100 m på varje varv). Börja som för det grå fodralet ovan. Virka 4 varv i samma färg och börja sedan byta färg varje varv.

Färgbytena ger en spännande effekt som jag tror att man kan experimentera en hel del med:

Jag virkade helt enkelt tills den ljusa färgen tog slut, och lade sedan till 4 varv av den mörka.

När man tittar närmare på ränderna ser man att bomullen inte beter sig på samma sätt som ull. Garnet är mindre fylligt, så ibland syns det föregående varvets färg igenom i botten av maskan. Eftersom bomullen är stummare syns också alla oregelbundheter mer. Min slutsats är att bomull inte fungerar lika bra i Jämtlandsvirkning som ull (vilket inte hindrar att det blir en jättebra dubbel grytlapp).

Efter det sista varvet, fortsätt i fasta maskor (en fm per maska) och sätt markören i den första maskan. När det återstår 14 maskor före markören, virka 1 sm i var och en av nästa 2 m och ta av garnet.

Vrid grytlappen 180 grader och fäst garnet med en smygmaska i « spetsen » av knölen nedtill:

Virka 1 fm i varje maska tills 14 m återstår i slutet av varvet. På samma sätt som i ovankanten, virka 1 sm i var och en av nästa 2 m och ta sedan av garnet.

På det här sättet blir grytlappens kanter jämnare. Eftersom den fortfarande ser ut som ett rör och inte som en grytlapp plattar man till den genom att virka ihop kanterna upptill (ovankant mot ovankant) och nedtill (nedkant mot nedkant) med ett varv fasta maskor. Lägg till en ögla i ett hörn för att hänga upp grytlappen. Du kan t ex göra en snodd som den som förklarades i nyhetsbrevet för november 2014.

Liten väska

Och till sist: en liten tygfodrad väska.

Garn: ca 75 g tjock merinoull (fg rostad majs)
Virknål: 5 mm.

Börja med 64 lm (för att få 62 m på varje varv). Virka på samma sätt som för det grå fodralet till en höjd på ca 18 cm. Avsluta med 1 fm i var och en av de 4 första maskorna på varvet, följt av 1 sm i var och en av de 2 nästa m. Ta av garnet.

Vänd arbetet ut och in och sy ihop botten som för det grå fodralet. Fäst alla trådar och vänd rätsidan ut.

Mät väskan.

Jag fick följande mått: 14,5 cm bred x 17 cm hög.

Nu ska vi göra ett litet mönster till fodret. Vi lägger till en sömsmån utöver väskans mått – jag föreslår 1 cm runtom.

Om du inte har turen att vara lycklig ägare till en patchworklinjal föreslår jag att du klipper ut ett pappersmönster enligt yttermåtten. Jag använde min linjal för att skära ut fodret.

Hur som helst är idén att klippa ut två fyrkanter i tyg enligt mönstrets yttermått. Jag klippte i tyg som jag vikt dubbelt, räta mot räta.

Sy 1 cm från kanten längs tre sidor av fodret (sidorna och botten). Klipp bottenhörnen på snedden och pressa sidsömmarna öppna (bottensömmen är svår att komma åt). Vik sedan en fåll på 1 cm mot avigsidan runt öppningen upptill.

Stoppa in fodret i väskan med avigsidorna mot varandra.

Sy fast fodret runt öppningen för hand. Fäst fodrets botten med några stygn från utsidan av väskan längs bottensömmen.

Jag ville testa en idé jag hade om axelband i läder. Bandet blev lite brett i förhållande till väskans storlek, men jag tror att jag ska fortsätta experimentera med läderband. Om jag inte haft något läder till hands tror jag att jag hade gjort ett axelband i tyg. Enkla virkade axelband eller handtag brukar töja sig. För andra idéer om virkade väskhandtag, se EclatduSoleils fina mönster Italian Travels (finns tyvärr inte på svenska).

Kolla också gärna in Genevièves kreativa användning av Jämtlandsvirkning. Har du själv testat tekniken? Har du några funderingar eller idéer? Diskutera gärna i kommentarerna nedan!

Vi ses snart,

 

I butiken:

Vi börjar hösten med Sarah Momberts fantastiska stickade cardigan: Louise Labé.

Jackan med dess vackert flätade kanter är full värdig att uppkallas efter Den vackra repslagerskan.

Mer information i butiken.

Under sommaren publicerade jag två andra stickmönster – båda för barn, och båda i ljuvlig ekologisk bomull. Om du vill anpassa dem till vinterväder är den tunna merinoullen ett utmärkt alternativ.

Det första mönstret är en underbar liten tunika för bebisar, designad av Laurence Bertolle: Claire Fontaine.

Tunikan stickas uppifrån och ner i tre färger. Mönstret är skrivet för tre storlekar: 3 (6/9, 12/18) månader.

Mer information i butiken.

Den andra modellen i ekologisk bomull är min egen design: den stickade filten Stina.

Stickad på snedden i dubbelt garn är det en mjuk och gosig filt som är både enkel och intressant att göra.

Mer information i butiken.

 

På bloggen

(på engelska och franska)

Det virtuella sticklägret höll på till och med den 31:a augusti. Det finns fina bidrag från olika deltagare här, här och här.

Nicole vann utlottningen – du kan se hennes pris här.

 

 

Jag publicerade ett nytt avsnitt av min podcast på franska. All information finns här på bloggen – om du vill kan du också titta på en illustrerad version på YouTube.

 

 

 

Jämtlandsvirkning

För ett par år sedan såg jag ett par spännande vantar på Ullcentrums blogg. Många av er vet säkert redan att Ullcentrum är ett svenskt garnföretag (som bland annat gör garnet Linea som även finns i min butik). På deras blogg finns ofta intressant information och olika tekniker behandlas.

De här vantarna var gjorda i en teknik som kallades « virkad nålbindning ». Nålbindning är ju en gammal textil teknik som är äldre än både stickning och virkning. Nålbinder gör man i regel med en bred, platt nål av trä eller ben, som ser ut som en stor synål. Min favoritvideo om nålbindning på svenska finns här: https://youtu.be/JrsjHKvOCdY

Historien om vantarna började med annan, mycket äldre vante som fanns hos Jämtlands länsmuseum. Den hade antagits vara gjord i nålbindning, även om den såg lite annorlunda ut. Elsie-Britt Sondell Wärnersson, som handarbetat och arbetat med hemslöjd i många år, såg vanten och trodde att hon kunde fundera ut hur den gjorts. Hon fick lov att låna hem den över natten, med stränga instruktioner om att lämna tillbaka den morgonen därpå i exakt samma skick som hon fått låna den.

Elsie-Britt fick nog inte mycket sömn den natten, men morgonen därpå var hon säker på att vanten inte var nålbunden utan virkad på ett särskilt sätt. Hon lämnade tillbaka den oskadda gamla vanten till museet, och kunde nu börja göra nya. Hon visade tekniken för sin väninna Ulrika Andersson som sedan dess publicerat flera mönster hos Ullcentrum och på Ravelry.

När Ullcentrum började publicera mönster och visa tekniken på mässor runtom i Sverige framkom det att tekniken inte varit helt bortglömd. En besökare på en mässa, Elsa Hällberg från Arbrå i Hälsningland, förklarade att hon hade lärt sig en variant av tekniken av sin mamma, och hade virkat mer än 500 (!) vantar på det sättet.

För att se exempel på den här tekniken kan du söka på « virkad nålbindning ». Det var vad jag gjorde när jag letade information till den här artikeln. Däremot tycker jag inte att namnet känns riktigt rätt – helt enkelt eftersom det inte handlar om nålbindning utan om en virkad teknik (Eva Andersson håller med mig). Mitt förslag är att kalla tekniken för Jämtlandsvirkning efter det landskap där den återupptäcktes.

Så nu ska vi virka Jämtlandsvirkning!

Virka önskat antal luftmaskor + 2. (Den här tekniken virkas runt, så du behöver en luftmaskkedja som är tillräckligt lång för att sluta till en ring och forsätta virka bekvämt.)

Den första maskan är lite annorlunda än de andra, för att minska « bulan » i början något (jag förklarar längre ner vad jag menar med det).

Första maskan: Stick virknålen i den 2:a lm från virknålen, dra upp en ögla, stick virknålen i nästa maska, dra upp en ögla. Det finns 3 öglor på virknålen. Omslag, dra igenom alla 3 öglorna.

Titta noga på de lodräta maskbågarna i den maska du just virkat:

De två lodräta maskbågarna till vänster (=de två sista lodräta maskbågarna) används för att virka nästa maska.

Nästa och alla följande maskor: Stick virknålen från höger till vänster under de två sista lodräta maskbågarna i föregående maska, stick virknålen i nästa maska, dra upp en ganska lös ögla. Det finns 4 öglor på virknålen. Omslag, dra igenom de 3 första öglorna, omslag, dra igenom de återstående 2 öglorna.

Upprepa till slutet av uppläggningskedjan. Det blir lättare att virka om man drar upp ganska lösa öglor. Jag lyfter helt enkelt min virknål lite högre från arbetet än jag brukar när jag drar upp den nya öglan.

Nu ska vi sluta arbetet till en ring och fortsätta virka i spiral.

Dra runt början av varvet så att en ring formas. Se till att det första varvet inte är vridet. Den första maskan är den som syns vid pilen.

Använd den här första maskan som nästa maska att dra upp en ögla ur.

Markera den maska du just virkat – det här är den första maskan på varvet.

Fortsätt virka runt i spiral. Flytta upp markören varv efter varv.

Efter några varv ser det ut så här. Resultatet har mycket struktur och är ganska tjockt. Eftersom varven är ganska höga (åtminstone jämfört med fasta maskor) blir det en tydlig « bula » i början. Att virka den första maskan som beskrivits ovan gör den något mindre jämfört med en vanlig maska, men den är fortfarande väl synlig.

Nästa månad ska jag prata om hur man kan ta hand om bulan på olika sätt, och visa några enkla projekt som kan virkas med Jämtlandsvirkning.

Som vanligt kan du gärna mejla mig, eller helt enkelt lämna en kommentar nedan!

Vi ses snart,

 

Nyhetsbrev juli 2015: På äventyr med baktusen I butiken:Jag har glädjen att kunna presentera en egen modell, den virkade sjalen Euphorbia.Beskrivningen till denna lilla sjal publicerades först på engelska i tidningen Interweave Crochet Accessories 2014 under namnet Network Shawlette. Den finns nu översatt på svenska i butiken. För att översätta och omarbeta beskrivningen virkade jag också upp den i spetsgarn i lin, som synes på bilden. Själva mönstret är en egen komposition, med utgångspunkt i en bild av en blomma.Mer information i butiken.Jag säljer nu också en ny bok om estnisk spetsvirkning: Knitted Shawls of Aasa Jõelaid.Boken är på engelska och estniska. Alla stickmönster visas med diagram. Boken dokumenterar Aasa Jõelaids livsverk, begåvning och kreativitet.Mer information finns i butiken.Ett av de mest populära garnerna i min butik är Mini Mochi, som nu finns i två nya färger: Tutti Frutti och Dynamite.Mer information om Mini Mochis alla färger finns i butiken.Observera att utskick per post inte sker under augusti månad. Mönster går att ladda ner som vanligt. Garn, böcker mm som beställs under augusti skickas ut i början av september, i den ordning beställningarna inkommit. På bloggen (på engelska och franska): På bloggen, och i en egen grupp på Facebook, har jag ordnat Stickningskollo, bara på skoj! Häng gärna med! Kollot är öppet till och med den 31:a augusti, och den som deltar med bilder kan vinna priser i en dragning som sker i september. EclatduSoleil både virkar och stickar med talang. Det har inte undgått redaktionen på den franska tidningen Passion Tricot, som i sitt senaste nummer publicerade mönstret till en mycket fin stickad sjal som designats av Hélène. Jag ville naturligtvis prata om det på bloggen.På äventyr med baktusen Det här är det tredje nyhetsbrevet i följd som handlar om sjalformer. De tidigare nyhetsbreven handlade om trianglar och halvcirklar.Hittills har jag behandlat sjalformer som virkats uppifrån och ned eller nedifrån och upp. Men jag kunde inte lämna ämnet utan att prata om sjalar som virkas från sida till sida, i en form som ibland kallas en « baktus ». Det namnet kan härledas till den här modellen som publicerades på Ravelry 2008 av Strikkelise.En baktus är alltså en sjal som virkas eller stickas från en sidspets till den andra. Ofta består den av tre sektioner. Sektion 1 börjar i ena sidspetsen. Allt eftersom ökar man i ena kanten så att man får en triangelform. I sektion 2 fortsätter man utan att vare sig öka eller minska, och i sektion 3 minskar man längs nederkanten tills man når spetsen i andra sidan.Det här är en konstruktion som fungerar utmärkt när man virkar. Det är ett enkelt sätt att virka en sjal av den avlånga typ som är så populär just nu och som bland annat (men inte enbart) kan bäras lindad runt halsen. Men baktusen kan användas för att skapa många olika former, och öppnar upp massor av nya kreativa möjligheter.Om du vill ha inspiration (eller beskrivningar) kan du titta på sjalar som Corolle (finns på svenska) och Solveig (endast på engelska och franska), båda designade av EclatDuSoleil. De här två sjalarna är väldigt olika, men är båda konstruerade som baktusar.I det här nyhetsbrevet har jag roat mig med att utforska baktuskonstruktionen och använda den för att virka olika former. 1. MånskärvaSom ett slags uppföljning till förra månadens nyhetsbrev om halvcirkelformade sjalar ville jag använda baktusformen för att virka en avlång, rundad sjal som kanske kan liknas vid en månskärva.I mitt lilla exempel ökade jag (i sektion 1) och minskade (i sektion 3) på varannat varv.Sektion 1:Varv 1 (rätsidan): 5 lm (räknas som 1 lm + 1 st + 1 lm), (1 st, 1 lm, 1 st) i 5:e m från virknålen. — 3 st och 2 lmb (luftmaskbågar).Varv 2: 4 lm (räknas som 1 st + 1 lm), 1 st i nästa st, 1 lm, 1 st i 3:dje lm i början av föregående varv.Varv 3: 4 lm (räknas som 1 st + 1 lm), 1 st i första lmb, 1 lm, 1 st i nästa st, 1 lm, 1 st i 3:dje lm i början av föregående varv. — 4 st och 3 lmb. (ökning med 1 st)Varv 4: 4 lm (räknas som 1 st + 1 lm), [1 st i nästa st, 1 lm] 2 ggr, 1 st i 3:dje lm i början av föregående varv.Varv 5: 4 lm (räknas som 1 st + 1 lm), 1 st i första lmb, [1 lm, 1 st i nästa st] till slutet av varvet; avsluta med 1 lm, 1 st i 3:dje lm i början av föregående varv. (ökning med 1 st)Varv 6: 4 lm (räknas som 1 st + 1 lm), [1 st i nästa st, 1 lm] till slutet av varvet; avsluta med 1 lm, 1 st i 3:dje lm i början av föregående varv.Upprepa varv 5 och 6 till önskad storlek.
Sektion 2: Alla varv virkas som varv 6 i sektion 1.Sektion 3: Varv 1 (rätsidan): 3 lm (räknas inte som en m), hoppa över första lmb, [1 st i nästa st, 1 lm] till slutet av varvet; avsluta med 1 lm, 1 st i 3:dje lm i början av föregående varv. (minskning med 1 st)Varv 2: 4 lm (räknas som 1 st + 1 lm), [1 st i nästa st, 1 lm] till slutet av varvet; avsluta med 1 lm, 1 st i 3:dje lm i början av föregående varv.Upprepa varv 1 och 2. Sista varven virkas enligt följande:Sista varvet (rätsidan): När endast 3 st återstår, virkas (på nästa varv, rätsidan) 3 lm (räknas inte som en m), 2 hopvirkade stolpar där första stolpen virkas i nästa st och andra stolpen i den 3:dje lm i början av föregående varv.Ta av garnet.2. Avlång triangelDen här baktusen virkas med bara två sektioner – det finns ingen « raksträcka » i mitten.Här ville jag ha en starkare lutning än i månskärvan, så jag ökade på 2 varv av 3.Sektion 1:Varv 1 (rätsidan): 5 lm (räknas som 1 lm + 1 st + 1 lm), (1 st, 1 lm, 1 st) i 5:e m räknat från virknålen. — 3 st och 2 lmb.Varv 2: 4 lm (räknas som 1 st + 1 lm), 1 st i nästa st, 1 lm, 1 st i 3:dje lm i början av föregående varv.Varv 3: 4 lm (räknas som 1 st + 1 lm), 1 st i första lmb, 1 lm, 1 st i nästa st, 1 lm, 1 st i 3:dje lm i början av föregående varv. — 4 st och 3 lmb. (ökning med 1 st)Varv 4: 4 lm (räknas som 1 st + 1 lm), [1 st i nästa st, 1 lm] 2 ggr, 1 st i lmb, 1 lm, 1 st i 3:dje lm i början av föregående varv. — 5 st och 4 lmb. (ökning med 1 st)Varv 5: 4 lm (räknas som 1 st + 1 lm), [1 st i nästa st, 1 lm] till slutet av varvet; avsluta med 1 st i 3:dje lm i början av föregående varv. Varv 6: 4 lm (räknas som 1 st + 1 lm), [1 st i nästa st, 1 lm] till sista lmb, 1 st i lmb, 1 lm, 1 st i 3:dje lm i början av föregående varv. (ökning med 1 st)Varv 7: 4 lm (räknas som 1 st + 1 lm), 1 st i första lmb, [1 lm, 1 st i nästa st] till slutet av varvet; sista st virkas i 3:dje lm i början av föregående varv. (ökning med 1 st)Varv 8: Som varv 5.Varv 9: Som varv 7.Varv 10: Som varv 6.Upprepa varv 5 till 10 till önskad storlek. Avsluta med ett varv 10.
Sektion 2:Minskningarna börjar direkt efter det sista ökningsvarvet för att markera bottenspetsen på triangeln.Varv 1: 3 lm (räknas inte som en m), [1 st i nästa st, 1 lm] till slutet av varvet; avsluta med 1 st i 3:dje lm i slutet av föregående varv. (minskning med 1 st)Varv 2: 4 lm (räknas som 1 st + 1 lm), [1 st i nästa st, 1 lm] tills 2 st återstår i slutet av varvet, 2 hopvirkade st i de 2 sista st. (minskning med 1 st)Varv 3: 4 lm (räknas som 1 st + 1 lm), [1 st i nästa st, 1 lm] till slutet av varvet; avsluta med 1 st i 3:dje lm i slutet av föregående varv.Varv 4: 4 lm (räknas som 1 st + 1 lm), [1 st i nästa st, 1 lm] tills 1 st + 4 lm återstår i slutet av varvet, 2 hopvirkade st som virkas först i den sista st och sedan i den 3:dje lm i slutet av föregående varv. (minskning med 1 st)Varv 5: Som varv 1. (minskning med 1 st)
Varv 6: 4 lm (räknas som 1 st + 1 lm), [1 br dans la br suivante, 1 ml] till slutet av varvet; avsluta med 1 st i 3:dje lm i slutet av föregående varv.Upprepa varv 1 till 6 tills endast 3 st återstår. Avsluta som månskärvan ovan.3. Assymetrisk triangelDet är lätt att leka med olika ökningstakter i en baktus för att skapa assymetriska former. Här har jag gjort en triangel, men man kan naturligtvis tänka sig hur många olika former som helst.Sektion 1:Virkas exakt som sektion 1 i månskärvan, men med fler varv.Som för den avlånga triangeln finns det inget mittparti, och det sista ökningsvarvet följs omedelbart av ett minskningsvarv för att markera spetsen i botten av triangeln.Sektion 2:Upprepa varv 1 och 2 i sektion 2 i den avlånga triangeln för att minska snabbt. Det sista varvet virkas som för de två andra formerna ovan.Om du vill diskutera mer och visa dina egna experiment med baktusen, skicka gärna ett mejl!Vi ses snart!

Newsletter index

I butiken:

Jag säljer nu Carrie Bostick Hoges fina bok Madder Anthology 2 – Simple Pleasures.

Boken är på engelska, med amerikanska mått (tum och yards), och den är full av fina modeller. Mer information om boken finns i butiken.

Lagom till sommaren lade jag till två nya färger i garnet Linea:

Lineagarnet (från svenska Ullcentrum) består av tre trådar lin och en tråd bomull.

Mer information om garnet finns i butiken.

Sommaren firas också med nya specialerbjudanden i butiken:

Skynda dit och se vad som finns kvar!

På bloggen (på engelska och franska):

Eftersom jag har förmånen att sälja den franska versionen av Alana Dakos’ fina mönster Cabled Leaf Pullover föreslog jag att tröjan stickas i mellantjock merino, och visade ett prov i det garnet med den fina flätan.

 

 

 

 

 Jag sydde den här lilla påsen till en uggleälskande väninna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag blev inspirerad av de nya färgerna i Linea och stickade ett litet prov baserat på Kirsten Kapurs sjalmönster Montrachet.

 

Jag skrev rätt mycket på bloggen om Carries fina bok Madder Anthology 2: en allmän presentation av boken, följd av förslag till garner för att sticka mönstren Lucia, Barn och Liv, Laurel, Lila Top Down och Lillian, Lila Winter och Lainey, samt Lucinda och Lori.

 

 

 Jag publicerade en förklaring av Carol Sundays metod för förkortade varv. Tack till Carol som gett mig lov att förklara hennes metod, och till Nathalie Mainsant som lånade mig sina händer och sin stickningskunskap (det är mycket svårare att fota stickningsinstruktion själv jämfört med virkning).

 

 

 

 Jag visade en liten sjal jag stickade för nöjes skull när jag var i Sverige i maj.

 

 

 

 

 

 

Jag förklarade att jag skulle vara borta en vecka i slutet av juni – men det förstår ni nog när ni får nyhetsbrevet så här sent!.

Jag publicerade också ett nytt avsnitt av min podcast på franska: épisode 40. Den här gången gjorde jag också en illustrerad version som finns på YouTube.

Halvcirkelformade sjalar

Jag fortsätter att fundera över enkla sjalar i olika former. Förra månaden handlade det om trekanter, den här månaden är temat halvcirklar.

Sjalar i halvcirkelform är populära, så det var kul att leka litet med hur man kan göra dem.

Här kommer resultaten (hittills!). Alla former nedan virkas uppifrån och ned, med ökande maskantal.

1. Enkel halvcirkel

För att virka en halvcirkel får man förstås utgå ifrån reglerna för virkade cirklar, som jag tog upp i nyhetsbrevet för november 2012. Men om man utgår strikt från den grunden blir resultatet inte riktigt en halvcirkel. När du virkar en cirkel i stolpar behöver du öka med 12 stolpar på varje varv. Om du provar att virka en halvcirkel och ökar 6 stolpar på varje varv kommer du snart att se att den form du får är litet mindre än en halvcirkel. Maskorna spänns inte på samma sätt som i en cirkel, där de omgivande maskorna drar i dem från båda hållen, så de fördelar sig inte på exakt samma sätt.

Så när jag virkar en halvcirkel i ett mönster som utgår från stolpar försöker jag öka 8 maskor på varje varv. Det innebär att i stället för en form som inte är riktigt en halvcirkel, blir det en form som är litet mer än en halvcirkel. Jag tycker att det är en klar fördel när man virkar en sjal. Om « vingarna » drar sig lätt uppåt blir sjalen enklare att bära och ligger bättre runt axlar eller hals.

Jag brukar understryka detta genom att hela tiden göra en ökning i början och slutet av varje varv.

Varv 1: 5 lm (räknas som 1 lm + 1 st + 1 lm), 1 st i 5:e lm från virknålen, [1 lm, 1 st] 3 ggr; alla stolpar virkas i samma lm som den första stolpen. — 5 st och 4 lmb (luftmaskbågar).

Varv 2: 4 lm (räknas som 1 st + 1 lm), 1 st i första lmb, 1 lm, 1 st i nästa st, 1 lm, 1 st i nästa lmb, 1 lm, 1 st i nästa st (= mittmaskan), 1 lm, 1 st i nästa lmb, 1 lm, 1 st i nästa st , 1 lm, 1 st i sista lmb, 1 lm, 1 st i 4:e lm i början av föregående varv. — 9 st och 8 lmb (en ökning med 4 st).

Det är praktiskt att sätta en markör i mittmaskan och flytta den upp varv efter varv.

Varv 3: 4 lm (räknas som 1 st + 1 lm), 1 st i första lmb, 1 lm, 1 st i nästa st, 1 lm, 1 st i nästa lmb, [1 lm, 1 st i nästa st] 5 ggr, 1 lm, 1 st i nästa lmb, 1 lm, 1 st i nästa st, 1 lm, 1 st i sista lmb, 1 ml, 1 st i 3:dje lm i början av föregående varv. — 13 st och 12 lmb (en ökning med 4 st).

Varv 4: 4 lm (räknas som 1 st + 1 lm), 1 st i första lmb, [1 lm, 1 st i nästa st] 4 ggr, 1 lm, 1 st i nästa lmb, [1 lm, 1 st i nästa st] 3 ggr, 1 lm, 1 st i nästa lmb,  [1 lm, 1 st i nästa st] 4 ggr, 1 lm, 1 st i sista lmb, 1 ml, 1 st i 3:dje lm i början av föregående varv. — 17 st och 16 lmb (en ökning med 4 st).

Man ökar 4 gånger på varje varv, och varje ökning ger 2 nya maskor (1 st + 1 lm). Det totala antalet maskor ökar med 8 på varje varv.

Från och med varv 5 fortsätter man att öka en gång i början och en gång i slutet på varje varv (= 2 ökningar). De 2 ytterligare ökningarna ska flyttas och göras på olika ställen varje varv, så att formen blir rundad och inte kantig. Så här gör jag:

Den guldfärgade säkerhetsnålen sitter i mittmaskan. De silverfärgade säkerhetsnålarna markerar de luftmaskbågar där jag ska göra mina ökningar på nästa varv. De bör inte placeras rakt ovanför ökningarna på föregående varv.

Så länge projektet är litet är det lätt att räkna luftmaskbågar, men när sjalen växer blir det tidsödande. För att placera markörerna innan varvet virkas viker man arbetet dubbelt med ledning av den markerade mittmaskan.

Ökningsmarkörerna sätts i två luftmaskbågar mitt emot varandra, på var sida om mittmaskan. När mönstret är litet och repetitivt som här är det inte absolut nödvändigt att placera ökningarna exakt i motsvarande luftmaskbåge. Om ökningarna inte skulle bli exakt symmetriska syns det knappast i den färdiga sjalen.

2. Halvcirkel med längre vingar

Som sagt brukar jag understryka de uppsvängda vingarna på sjalen genom att alltid öka i början och slutet av varje varv. Man kan ta det här snäppet längre genom att göra en extra ökning i början och slutet av vissa varv. Det är vad jag gjort här.

Varv 1 till 5 virkas exakt som tidigare. På varv 6 gjorde jag två extra ökningar: en precis efter ökningen i början av varvet (i den andra luftmaskbågen) och en precis före ökningen i slutet av varvet (i den näst sista luftmaskbågen). Jag bibehöll de två ytterligare ökningarna som görs på varierande ställen (en ökning med 6 st).Jag upprepade de här extra ökningarna vart 3:dje varv. Som synes ger detta en tydligare kurva i sjalens ovankant. Vingarna blir också något längre. Formen blir mer och mer utpräglad ju fler varv som virkas. Prova dig gärna runt med placeringen av de extra ökningarna. De kan göras oftare eller med fler varv emellan.

3. Halvcirkel med pi-inspiration

« The pi shawl », « pisjalen » (pi som i 3,14), uppfanns av den briljanta amerikanska stickaren Elizabeth Zimmermann. När man gör en pisjal koncentreras ökningarna till vissa varv. I princip dubblerar man antalet maskor på varje ökningsvarv. Ju mer sjalen växer, desto längre blir det mellan ökningsvarven.

Jag ville leka litet med idén, som från början var en rund stickad sjal, och anpassa den till en virkad halvcirkel.

Varv 1 – 3: Som för den enkla halvcirkeln ovan. Det blir 13 st och 12 lm på varv 3.

Varv 4 (ökningsvarv): 4 lm (räknas som 1 st + 1 lm), 1 st i första lmb, 1 lm, 1 st i nästa st, [1 lm, 1 st i nästa lmb, 1 lm, 1 st i nästa st] till slutet av varvet; sista st virkas i 3:dje lm i början av föregående varv. — 25 st och 24 lmb (en ökning med 12 st).

Varv 5 – 7: 4 lm (räknas som 1 st + 1 lm), 1 st i nästa st, [1 lm, 1 st i nästa st] till slutet av varvet; sista st virkas i 3:dje lm i början av föregående varv.

Varv 8 (ökningsvarv): Som varv 4. — 49 st och 48 lmb (en ökning med 24 st).

Varv 9 – 14: Som varv 5 – 7.

Varv 15 (ökningsvarv): Som varv 4.

Mellan det första ökningsvarvet (varv 4) och det andra (varv 8) kunde jag virka 3 varv utan ökningar. Mellan det andra och det trejde ökningsvarvet (varv 15) kunde jag virka 6 varv utan ökningar. Man får prova sig fram till exakt hur många varv som kan virkas före varje nytt ökningsvarv, men det blir allt längre mellan ökningsvarven ju större sjalen blir.

Det här är naturligtvis väldigt intressant om man vill lägga till sektioner med mer komplexa mönster, eftersom man inte behöver lista ut hur man ska göra ökningarna i mönstret. Men jag medger gärna att jag tycker att den enkla filévirkningen blir väldigt spännande när man virkar så här. Maskorna sträcks inte ut på samma sätt på de olika varven. På ökningsvarven och varven precis efter ökningen ligger stolparna tätt, men luftmaskbågarna öppnas mer och mer ju fler varv som läggs till, ända tills ett nytt ökningsvarv behövs. Resultatet blir ganska sofistikerat, även om tekniken är enkel.

En liten nackdel är att ovankanten på sjalen blir litet mer oregelbunden med den här metoden – men de ojämnheterna kan lätt döljas i en liten virkad kant.

Jag hoppas att du fått en del nya idéer, och lust att ta fram virknålen för att leka med halvcirklar! Om du vill, skicka gärna ett mejl eller kommentera nedan och tala om vad du tycker eller visa vad du gjort.

Vi ses snart!

Newsletter index