Nyhetsbrev mars 2011: Ökningar i ett virkmönster utan raka varvNytt:Det finns knappast några tvivel på att EclatDuSoleil är en ovanligt kreativ och produktiv designer. Än en gång har jag glädjen att presentera en ny modell från henne – en s. k. « baktus », som fått namnet Solveig.
Solveig virkas från den ena spetsen till den andra, med en volangkant som läggs till på slutet. Det finns hur många sätt som helst att bära den – den enda begränsningen är din egen fantasi!
Mönstret innehåller en detaljerad beskrivning av hur den grå versionen virkas, liksom råd för att anpassa modellen till det garn man har till hands. Det är det som EclatDuSoleil gjort i den blå versionen, som hon virkat i Mini-Mochi. Det engelska mönstret finns i butiken!Ökningar i ett virkmönster utan raka varv:En av de saker som är så fantastiska med virkning är de otaliga sätt man kan placera maskor på i ett varv. Ibland sitter maskorna snyggt och prydligt sida vid sida i varvet. Varvet är tydligt skilt från övriga varv, utan att haka i dem och utan att ändra riktning. Det är vad jag skulle vilja kalla ett virkmönster med raka varv, som t. ex. vanliga stolpar (eller vanliga maskor av något annat slag).I andra fall (och de inträffar rätt ofta), sitter maskorna placerade på andra sätt. De kan luta, vridas och korsa varandra, och varven kan gå i sicksack eller haka i varandra. Det är vad man kan kalla ett mönster utan raka varv, och de finns i hundratal.Det handlar ofta om väldigt vackra mönster. De kan ge intressant yta, färgmönster eller spets. Att utforska de här spännande mönstren är ett av virkningens största glädjemoment.Tyvärr är de modeller som finns i sådana mönster ofta väldigt enkla. Tvättlappar, kuddfodral, filtar… Rutor och rektanglar. Skälet till detta är att det är mycket mer komplicerat att öka och minska i ett sådan mönster än i ett mönster med raka varv. Det går inte att bara virka ihop ett par maskor för att minska, och inte heller att helt enkelt virka två maskor i en för att öka. Man måste studera virkmönstrets konstruktion, bestämma sig för vad man vill göra med det, och sedan prova sig fram – ibland kan det ta flera timmar.Man kan förstås tycka att man inte behöver göra något särskilt med de här mönstren, att de framhävs väl i en enkel kvadrat eller rektangel. Personligen tycker jag att det är synd att begränsa sig till väldigt enkla modeller och inte använda dessa fantastiska mönster i mer komplicerade former. Jag tror också att det här är ett av hindren när det gäller virkkonstens utveckling, och att den som skapar i virkat måste övervinna det hindret för att utvidga virkningens tekniska gränser.Det är exakt vad den begåvade virkdesignern EclatDuSoleil gjorde i den lilla sjalen Solveig (se ovan). Hon har generöst nog gett mig tillåtelse att använda mönstret som ett exempel på hur man kan öka i virkmönster utan raka varv. Mönstret för Solveig är illustrerat med detaljerade foton, så jag bestämde mig för att använda diagram här.Det här är det virkmönster som används i Solveig:
Mönstret är uppbyggt av maskgrupper (1 fm + 2 st). Eftersom de här maskorna varierar i höjd lutar de och bildar ett slags sicksackform, med rader som hakar i varandra mer än vad som syns i diagrammet. (Maskorna i diagrammet måste ritas längre isär än de ligger i verkligheten, så att diagrammet blir läsbart). De raka kanterna bildas på ett ganska enkelt sätt – men hur kan man öka i det här mönstret?Det är ganska uppenbart att vi måste lägga till en ny grupp med (1 fm + 2 st). Det är inte så svårt att hitta ett sätt att helt enkelt lägga till en grupp i början eller slutet av varvet. Det skulle bli en väldigt tvär ökning.Efter en mängd försök kom EclatDuSoleil fram till en mjukare och mer subtil ökning som sker över tre varv.Ökningen börjar i slutet av det första ökningsvarvet. I stället för att bara virka en fm i 3:dje lm i föregående varv virkar man (1 fm + 1 st). 
På nästa varv börjar man med 2 lm (en mindre än i övriga varv) och 1 st i första st. Virka en hel grupp (1 fm + 2 st) i följande fm, och fortsätt varvet som vanligt.
Det sista ökningsvarvet avslutas med 1 fm i 2:a lm i föregående varv. 
Och nu kan vi virka ett vanligt varv igen.
Den här ökningen ger en mjukt rundad kant som både är vacker och smälter väl in i helheten. Information om hur man ökar finns i mönstret!Jag hoppas att det här exemplet kan inspirera dig till att pröva olika sätt att öka och minska nästa gång du snubblar över ett fint virkmönster och vill göra något annat än en ruta av det. Vi ses snart!
Annette Petavy Design – Nyhetsbrev 2011 – Ökningar i ett virkmönster utan raka varv
