Nyhetsbrev april 2012: Att använda en unik härva garn (del 2)Nytt:Nytt i butiken: EclatDuSoleils smarta sjalmönster Färgstrålar – finns på svenska.
Efter många försök hittade EclatDuSoleil/Hélène Marcy ett sätt att skapa illusionen av ränder som strålar ut från mitten av sjalen, nedåt mot kanten, genom att byta färg enbart mellan varv.Det här klipska mönstret ger dig också massor av möjligheter att använda dina favoritfärger för att göra en sjal som matchar din garderob. Eller varför inte passa på att använda alla dina strumpgarnsrester i stället för det flerfärgade garnet?Mer information i butiken.Själv publicerade jag ett nytt mönster i vårnumret av Interweave Crochet: en liten topp kallad Sweetgrass.
Mitt syfte var att leka med enkla maskor och subtila ökningar och minskningar – jag är riktigt nöjd med resultatet!Och slutligen, något som många av er frågat efter – en länklista över tidigare nyhetsbrev. I dagsläget behöver listan fortfarande snyggas upp en hel del, och många länkar läggas till, men det är stället där man kommer att kunna komma åt hela arkivet. Bokmärk gärna sidan!Att använda en unik härva garn (del 2)I förra nyhetsbrevet förklarade jag hur jag började på ett projekt med en vacker, unik, handspunnen härva garn.
Fram till den punkt där den första delen av berättelsen slutade gick allt mer eller mindre som planerat. Men mycket kan hända under resans gång från garn till färdigt projekt. Här kommer andra delen av mitt äventyr. Mönstret virkades över ett antal maskor jämnt delbart med 4 + 1, så jag virkade (7 x 4) + 1 = 29 luftmaskor. Provlappen hade visat att uppläggningskedjan var litet för hård (men inte så hård att det behövdes två extra luftmaskor i varje snäcka), så jag använde en 6 mm virknål för uppläggningen och fortsatte sedan med en 5 mm virknål på första varvet. Jag virkade en bit på ungefär 10 cm, och kände hur tvivlet började växa. Det såg brett ut. Alldeles för brett. Det måste verkligen vecka sig ordentligt runt halsen – och hur skulle det fungera med knapparna? Knappar veckar sig inte särskilt bra.Jag höll upp arbetet mot min hals. Jag funderade på om man kunde vika ner en del av kragen, knäppa den endast delvis… men det var bara att inse, den var för bred hur som helst. Jag måste ta bort minst 2 snäckor på bredden.Så jag rev upp (försiktigt så att garnet inte skulle ta för mycket stryk) och började om igen med (5 x 4 ) + 1 = 21 luftmaskor.Det säger en hel del om Fabiennes spinnkunskap och materialet i sig att det här mjuka garnet tålde att virkas och repas upp så många gånger. Om jag inte kunnat repa upp och använda garnet igen skulle min härva vara slut vid det här laget.Men allt gick bra, och jag virkade till den längd jag räknat ut behövdes (50 cm). 
Det här skulle funka bra som krage. Men mitt mål var att använda allt garn (eller nästan allt), och jag hade en hel del kvar.Jag funderade på om jag kunde virka en kant på kragen, framför allt i underkanten. Men jag hade inte tillräckligt med garn kvar för att kunna göra en bred kant, och jag var rädd att en smal kant skulle se löjlig ut. Dessutom var det redan mycket på gång i det här projektet, med mönstret och alla färger. Det kändes som om själva modellen måste hållas väldigt enkel så att garnet kunde få tala för sig själv.Så jag började leka litet med det virkade bandet på bordet. Ganska snabbt hittade jag en form som jag gillade.
Det här var något jag kunde jobba vidare med. Naturligtvis skulle jag behöva virka vidare om jag skulle kunda använda min krage-eller-vad-det-nu-skulle-bli på det här sättet. Jag hade garn, så jag virkade på.Idén inuti mitt huvud såg ut ungefär så här:
Men jag insåg snart att även om det här såg fint ut på bordet fungerade det inte riktigt i praktiken. Att få kortändan att ligga längs långsidan gick bra när det hela låg platt. Men när jag svepte kragen runt halsen gick det bara inte att få kanterna att stämma om jag samtidigt ville att den skulle passa något så när.Människokroppen är varken platt eller byggd av enkla geometriska former. Designidén var intressant, det skulle nog gå med t ex korta varv eller olika stora maskor. Men det var inte en idé som gick ihop med det garn jag valt. En modell som behövde formpassas, där jag inte omedelbart kunde avgöra exakt vilken form som behövdes, måste testas i ett slätt, hållbart, enfärgat garn som var lätt att repa upp många gånger om och där jag lätt kunde se exakt hur jag gjort.Så till slut, efter allt räknande och allt repande, blev det enkel knäppt halsduk av mitt vackra garn. 
Jag virkade tills garnet var slut. Sedan provade jag halsduken och bestämde var knappen skulle sitta. För sista gången repade jag försiktigt upp några varv för att virka en särskild snäcka som skulle fungera som knapphål. Sedan virkade jag färdigt halsduken, fäste ändarna och sydde på knappen.Jag var litet besviken i ungefär tre minuter. Sedan insåg jag att jag faktiskt nått mitt mål, som var att framhäva garnet i sig (och inte att göra en komplicerad modell). Dessutom hade jag ju fått en ny modellidé, till en krage som kunde knäppas som i min « idébild » och passa väl runt halsen och axlarna.Det vore synd att kalla resultatet en « designad » modell, men det är en halsduk som fungerar och är kul och fin att använda. Och som varje gång jag virkar något fick jag nya idéer.Och du då? Vad vill du göra med den där unika härvan som ligger och väntar på dig?Vi ses snart!
Annette Petavy Design – Nyhetsbrev april 2012 – Att använda en unik härva garn (del 2)
