Nyhetsbrev mars 2012: Att använda en unik härva garnNytt:Jag distribuerar nu den fantastiska estniska boken »Design and Patterns from Muhu Island »:
Boken är skriven helt och hållet på engelska. Författarna går igenom den oerhört rika textila traditionen på den lilla estniska ön Muhu. Virkning, stickning, broderi, korsstygn… de flesta traditionella textila tekniker finns med, med fokus på små detaljer och starka färger.
Det här är ingen mönsterbok, utan en inspirationsbok med många diagram. P g a bokens storlek och vikt gäller särskilda transportkostnader.Mer information i butiken.EclatDuSoleil har också kommit med ett nytt mönster (på engelska) där hon blandar stickning och virkning – Out of the Blue:
Genom att använda två flerfärgade garner samtidigt skapas spänning i denna stickade sjal med en liten virkad kan. Ett bra projekt för den som virkar och just börjar sticka, eller den som stickar och vill pröva på virkning.Mer information i butiken.På garnfronten finns nya färger i spetsgarn i bambu och i Mini Mochi. Jag har också gjort en ny garnblandning, lin + mohair:
En tråd tunt lingarn tvinnas lätt med en tråd blandad mohair – en lek med kompletterande strukturer, « personligheter » och färger. En väninna stickade Mamélie av 100 g av den här blandningen, och jag tycker att resultatet är väldigt fint:
Mer information i butiken.Att använda en unik härva garn (del 1)Jag vill dokumentera mina tankar och idéer runt ett litet projekt – ett projekt virkat med en alldeles unik garnhärva. Grundtankarna kan användas för vilket projekt som helst när man vill använda en begränsad mängd garn – det här är bara ett exempel för att få igång din egen kreativitet. Jag har bestämt mig för att behandla ämnet i två delar – del 2 kommer i april månads nyhetsbrev.Jag är knappast ensam om problemet: ibland kan man bara inte motstå en enda, underbar härva garn. Den här gången föll jag för det här vackra handspunna garnet:
Spunnet av Fanfrelaine i maco merino, en otroligt mjuk ull från en liten gård i de södra franska Alperna. Cirka 180 m och 72 gram färgrik skönhet.Jag hade alltså den här mycket begränsade mängden garn, och jag ville göra något av det. Jag visste att jag ville göra något att ha om halsen, för att riktigt dra fördel av det mycket varma och mjuka garnet.
Hur lyckat ett projekt blir i ett sådant här garn, med korta och mycket kontrasterande färginslag, beror väldigt mycket på vilket virksätt man väljer. Mönstret kan framhäva eller tona ner garnet, och det färdiga arbetet kommer att se väldigt annorlunda ut beroende på vad man väljer. Så jag började provvirka! 
I provlappen ser man hur mina tankar utvecklades, nedifrån och upp. Min första idé var att använda granitvirkning. När man arbetar med den här sortens garn är det en vanlig rekommendation att använda ett mönster som bryter upp färginslagen. Jag gissade att det skulle vara fallet med granitvirkning, som består av små maskor och sammanflätade varv.
På sätt och vis fungerade det. I ett projekt med längre varv hade den randiga effekten i provlappen blivit mindre tydlig, eftersom ett varv skulle ha innehållit mer än en färg. Färgen skulle definitivt brutits upp i små fragment.Men jag bestämde mig för att det inte var vad jag ville uppnå. Jag föll för det här garnet främst för dess mjukhet, men också för de glada färgklickarna. Jag ville inte bryta upp färgerna för att tona ner dem. Jag ville att mitt färdiga projekt skulle återspegla glädjen jag först kände när jag såg de små klickarna av intensiv färg i garnet.Så hur skulle jag kunna hålla ihop de där färgklickarna i stället för att bryta upp dem? Tja, förslagsvis genom att använda något slags « större enheter », där flera maskor skapar en visuell enhet. Noppor eller hopvirkade maskor, som t ex 3 hopvirkade stolpar i samma maska, kunde ha varit en god idé – men de drar väldigt mycket garn, och jag hade ju inte så mycket av det. Så istället provade jag snäckor.
Det här kändes mycket mer som ett mönster som visade garnets personlighet. Färgerna i garnet syntes som « klickar » i det färdigvirkade arbetet – den visuella effekten fungerade för mig.Men de här snäckorna kändes litet täta och tunga. Det underströks av ojämnheterna i garnet – helt normala för ett handspunnet, otvinnat garn. På vissa ställen var garnet rätt tjockt, och snäckorna alldeles för täta.Jag bestämde mig för att prova en snäckvariant med samma form i stort, men där jag ersatte två stolpar med luftmaskor.
Här sa det « klick ». Snäckformen var kvar, men med färre stolpar och ett par luftmaskor blev resultatet lättare och luftigare. Arbetet var också mjukare och hade bättre fall.Så nu var virksättet valt. Nästa steg var att avgöra vad jag kunde göra med detta virksätt, min allmänna idé om vad jag ville göra och det garn jag hade.Jag rev försiktigt upp den första provlappen och gjorde genast en ny.
Det här är vad jag kallar « mästarlappen ». Jag gör en sådan lapp för varje designprojekt jag arbetar på. I vanliga fall är mästarlappen mycket större än den här, särskilt om jag arbetar på ett klädesplagg, där det är viktigt med exakta mått och proportioner. Men för något-att-ha-runt-halsen räckte den här.Mästarlappen har mycket att säga om de möjligheter som står till buds.Den här lappen mätte 11 x 13 cm = 143 cm2, och vägde 9 g.Jag visste att jag hade allt som allt 72 g garn.Det betydde att jag kunde göra något med samma garn, virknål och virkmönster som mätte ungefär (143/9) x 72 = 1144 cm2.Det låter som om det vore mycket, men det visade att valmöjligheterna var rätt begränsade. Om jag t ex bestämt mig för att virka en 30 cm bred halsduk skulle maxlängden bli 1144/30 = 39 cm. Det är ingen halsduk, det är en grytlapp!Men om jag ville ha något att bära rätt tätt runt halsen, med en bit omlott för knäppning (att svepa eller knyta var uteslutet p g a den begränsade mängden garn), skulle denna sak behöva vara ca 50 cm lång.Det betydde att vidden kunde vara upp till 1144/50 = 22,9 cm, vilket jag tyckte lät som en vettig höjd, med god marginal för några mjuka veck mellan nyckelbenet och hakan.I och med att jag bestämt mig för att knäppa kragen (för nu såg det ut som om det skulle bli en krage) måste jag också fundera på hur jag skulle hantera knapphålen. Min idé var att göra dem inom virkmönstret, t ex genom att utelämna mittstolpen i några snäckor. Både av den anledningen, och för att den vågade överkanten på provlappen var fin, bestämde jag mig att virka kragen från ena kortändan till den andra, så att snäckorna låg på sidan. Kanten i början (längst ned på provlappen), som inte var särskilt snygg, skulle gömmas av omlottkanten för knapphål.Dags att gå tillbaka till provlappen för att se hur de här måtten kunde anpassas till snäckmönstret. Jag mätte i mitten av min lilla lapp, väl medveten om att måttet inte kunde anses som exakt (en större provlapp, där man kan mäta ett längre avstånd utan att komma för nära kanterna, ger alltid ett mer exakt resultat). Men om en krage blir litet smalare eller bredare är det inget problem – det viktigaste är att garnet räcker.Min mätning visade att 2 snäckor = ca 6,5 cm vidd. Så 1 snäcka = 6,5/2 = 3,25 cm. Hur många snäckor går det in på ett varv som mäter 22,9 cm? 22,9/3,25 = 7,05. Det gav en siffra väldigt nära ett heltal, men för att vara riktig noggrann beräknade jag höjden på kragen virkad med detta antal snäckor: 7 x 3,25 = 22,75 cm. Inte illa!Hittills verkade allt gå som smort. Men som sagt, historien fortsätter nästa gång…Vi ses snart!
Annette Petavy Design – Nyhetsbrev mars 2012 – Att använda en unik härva garn (del 1)
