Juni 2008: Bara litet kortare
Nytt
I den engelska mönsterbutiken finns nu en vacker sjal designad av min vän EclatDuSoleil, Céleste (se första bilden till vänster här). Det är ett bra mönster för den som vill börja virka spets, eftersom det är mycket väl illustrerat med bilder av hur man gör både mitt och kant av sjalen. Dessutom finns numera Thua på svenska!
Jag har en modell med i sommarnumret av Interweave Crochet, tunikan Shifting Panels Tunic (se även andra bilden till vänster här). I tidningen visas plagget över en skjorta. Det finns andra sätt att bära det, bl.a. så som jag tänkte mig från början: en relativt löst sittande sommartopp som döljer sommarens alla glassynder. Även om det inte är något tättsittande plagg är midjan lätt formad så att den som bär det inte ser ut som ett hus. Jag kan tänka mig att använda toppen till piratbyxor eller kjol. Och apropå glass – den här toppen skulle bli fantastisk i en riktigt glassig färg!
Bara litet kortare
När jag precis hade börjat designa gjorde jag en jacka åt mig själv. Jag hade köpt ett fint garn i bomull och viskos på semestern i Sverige. När jag kom hem satte jag igång att virka jackan i ett ganska tätt mönster, med en relativt tunn virknål.
Det är en fin jacka som sitter väldigt bra, med ett undantag – ärmarna. Jag tror att de var litet för långa redan från början (felräkning!), och kombinationen av ett tungt garn (både bomull och viskos är tunga fibrer) och ett tätt mönster har bara gjort dem längre. Jag måste rulla upp dem flera varv om jag inte vill att de ska släpa i tallriken eller diskvattnet, och då har jag en stor klumpig bulle i ändan av varje ärm. Varken snyggt eller praktiskt.
(Jag vet, det vore toppen om jag drog på mig jackan och tog ett par bilder. Tyvärr är det ett förvånansvärt varmt plagg, och det är 35 grader i Lyon idag. Det får bli en annan gång.)
Jag har läst om hur man kortar en virkning, men jag har aldrig provat i praktiken. Innan jag angriper min jacka med saxen i högsta hugg skulle det kännas bra av pröva i litet mindre skala.
Här har vi en liten provlapp. Säkerhetsnålen sitter i det varv som jag vill ska bli det första. Det innebär att jag tänker ta bort fyra varv från nederkanten av lappen.
Med hjälp av en stoppnål har jag trätt en längd garn genom nedersta delen av maskorna i det varv jag vill ska bli det första. För tydlighetens skull har jag använt ett garn i en annan färg – på ett riktigt projekt använder man naturligtvis samma garn som i själva modellen, så att det inte syns.
Garntåten löper genom nedre delen av maskorna, precis ovanför varvet under. Den ska ersätta varvet under när det gäller att hålla ordning på maskorna.
Här gör jag mig beredd att klippa igenom den sista maskan i varvet under det jag vill behålla (precis under luftmaskkedjan i början av varvet med säkerhetsnålen). Det var ingen toppenidé, som ni snart ska få se.
Med hjälp av stoppnålen har jag lossat en del små garnbitar som blev över när jag klippte sönder maskan. Nu kan jag ganska enkelt repa upp varvet. Maskorna i varvet med säkerhetsnålen sitter säkert på garntåten.
Det är bara ett problem här. Kan du se garnändan i högerkanten av varvet med säkerhetsnålen? Det är svårt, för den är så kort. Det här är en garnända som kommer att behöva fästas för att säkra början av varvet. Det skulle ha varit mycket enklare att göra det om jag klippt sönder den näst sista maskan eller till och med den dessförinnan – på så sätt hade jag haft en längre garnända som vore enklare att fästa. En nyttig lärdom!
När väl det sönderklippta varvet repats upp vände jag lappen upp och ner och virkade runt garntåten, mellan de befintliga maskorna. Jag virkade två varv fasta maskor, det första varvet från avigsidan.
Resultat:
Inte så illa för ett första försök. Maskorna i det första kantvarvet är litet ojämna, eftersom jag inte är van vid att virka mellan maskor som glider på en garntåt i stället för att sitta fast i andra maskor. Jag kommer säkert att lära mig med litet övning. (Dessutom är det mycket möjligt att resultatet blir bättre om jag sätter mig ner och virkar i stället för att stå upp och göra det medan jag lagar middag.) I vilket fall som helst skulle de här ojämna maskorna vara mycket mindre märkbara om de virkats i samma garn som resten av lappen.
Så nu känner jag mig rustad med kunskap för att ta itu med jackan. Vi får se hur det går!
Vi ses snart!
