Nyhetsbrev maj/juni 2014: En annan metod för smala ränderI butiken:Jag är mycket glad att kunna presentera en ny virkad sjalmodell designad av den mycket populära och begåvade EclatDuSoleil: Corolle, en halvmånsformad sjal.
Det lätta och luftiga mittpartiet kontrasterar vackert mot den magnifika blomkanten som ger sjalen fall, tyngd och karaktär.Sjalen kan virkas i vilket som helst av spetsgarnerna i butiken.Mer information (inklusive designerns garnrekommendationer) i butiken.En annan metod för smala ränderI nyhetsbrevet för oktober 2013 tog jag upp användingen av ettvarvsränder. Den teknik som jag visade då för att få garn i färg A att följa med upp längs kanten medan man virkar varv i färg B, är den som används t ex av EclatDuSoleil i flera av hennes mönster, som t ex Färgstrålar eller Sea and Sun. Metoden går ut på att man virkar ett bestämt antal luftmaskor för att kompensera för varvshöjden, och innebär således att man lägger till en luftmaskkedja längs arbetets kant.Sedan fick jag ett mejl från den fantastiska Mmatilda, virkställande direktör för Mmatildas virkstad, och lika tokig i virkteknik som jag. I sitt mejl visade hon mig hur hon hanterade den här frågan. Metoden med luftmaskor är bra och har definitivt sina fördelar (bl a om man vill repa upp arbetet), men jag tyckte att Mmatildas metod var så intressant att jag ville behandla den i nyhetsbrevet. Hon har inte skrivit om just det på sin blogg, men kila gärna över och läs om annat – där finns mycket intressant!Jag gjorde en provlapp med vanliga stolpar, virkad med mitt favoritsätt att börja varven, nämligen med 2 lm som inte räknas som en maska (se mitt nyhetsbrev från juli 2009).
Här har jag börjat virka och tänker nu börja på en smal rand utan att först vända arbetet. Istället för att lämna en « aktiv » ögla med en säkerhetsnål i, drar jag ut öglan på virknålen så att den blir riktigt stor.
Jag drar hela garnnystanet genom den förstorade öglan.
Jag drar åt öglan igen (utan att dra alltför hårt). Garnet sitter säkert vid kanten av arbetet.
Eftersom jag bestämt mig för att virka första randen från samma sida som sista varvet i fg A vänder jag inte arbetet, utan backar helt enkelt tillbaka till början av varvet. Jag drar upp en ögla i fg B, och börjar varvet precis som de andra, med 2 lm som inte räknas som en maska, följda av en stolpe i första stolpen.När man har vändmaskor i början av varvet blir det snyggast om man sticker virknålen i övre vändmaskan för att dra upp öglan och sedan virkar den första stolpen i den första « riktiga » stolpen på varvet. Det kom jag förstås fram till när bilden ovan redan var tagen.
När jag virkat färdigt varvet drar jag ut öglan på virknålen igen, drar igenom nystanet i fg B, och drar åt öglan.
Jag vänder arbetet, sticker virknålen i den första maskan i föregående varv, och drar upp en ögla i fg A. På framsidan av arbetet syns det nästan inte alls vilken väg garnet i fg A tagit för att hamna där.
På baksidan kan man se en tråd enkelt garn i fg A som följer med upp längs kanten. 
Här ses provlappen sedan jag virkat flera ränder. Att garnet följer med som en enda tråd innebär att man knappt lägger till något alls i tjocklek längs kanten. På vissa varv, där den första maskan virkas direkt i en stolpe (i stället för i den översta vändmaskan) ser man en garntråd som korsar den första maskan i varvet nedanför.Jag gillade verkligen att det här gjorde det medföljande garnet så diskret. Metoden fungerar alltså utmärkt när man virkar ränder på ett varv var i följd. Men om de tunna ränderna sprids över en bakgrund där fg A virkas i flera varv mellan två ränder i fg B, då måste vi hitta ett sätt att fästa fg B i kanten så att garntråden som löper med upp inte blir för lång. Långa trådar är svårare att hantera så att de blir lagom spända, och kan dessutom haka i saker och ting.Man kan tänka sig flera sätt att lösa problemet. Jag valde en metod som jag tyckte följde samma logik som grundtekniken.
Här har jag virkat ett par varv i fg B (aubergin). Nu vill jag virka flera varv i fg A (olivgrön). Jag börjar varvet med mina 2 lm, och drar ut öglan så att jag kan dra nystanet med fg B genom den.
Garnet i fg B är nu fäst i ovankanten av det varv som just påbörjas.
När jag kommer tillbaka till den kant där fg B hänger, och efter att ha virkat sista maskan på varvet, drar jag ut öglan igen och drar nystanet i fg B genom den. Idén är att hela tiden fästa det garn som följer med i ovankanten på varje varv.
Så här såg min provlapp ut sedan garnet i fg B fått hänga med längs fem varv och sedan kom till användning igen. Jag tycker att resultatet är rätt prydligt. De trådar som syns kan, om man vill, gömmas i en söm eller täckas med en kant. I ett garn som inte är lika slätt som bomullen jag använt här kommer trådarna dessutom att synas ännu mindre.När jag först diskuterade den här metoden med Mmatilda höll jag på att virka upp ett exemplar av sjalen Färgstrålar, designad av EclatDuSoleil. Jag bytte till entrådsmetoden, som beskrivs ovan, mot slutet av sjalen.
Bytet skedde ungefär i höjd med pilen. Luftmaskmetoden syns till höger och entrådsmetoden (den som beskrivits ovan) syns till vänster. Nu har du minst två metoder att välja mellan för att virka smala ränder – valet är ditt!Om du har frågor, kommentarer eller förslag, mejla mig gärna.Provlappen i det här nyhetsbrevet virkades medEkologisk bomull från Annette Petavy Design,fg aubergin och ljus oliv,med en 3 mm virknål från Hiya Hiya.Vi ses snart!
Newsletter index
