I butiken
I mars handlar nyheterna mest om garn och virknålar!
Spetsgarnet i bambu finns nu också i färgen « sand » – en mjuk färg för ett mjukt garn. Den vackra lystern gör att man nästan vill äta upp det! (Färgen får mig också att tänka på ljus kolasås).
Dessutom har jag lagt till en mörkt skiffergrå färg i mitt allra tunnaste garn, merinogarnet cobweb. Den mörkgrå färgen är lätt melerad.
För att kunna virka allt detta garn har jag utvidgat mitt sortiment av virknålar från Tulip.
För att kunna erbjuda fler storlekar lade jag till de grå Etimo Gold, utöver de rosa Etimo Rose som redan fanns, men som är svåra att alltid få i alla storlekar. Samma form, samma fina grepp, två färger.
På bloggen (på engelska och franska)
Ett retrospektiv över virkade sjalar som designats särskilt för spetsgarnet i bambu – modeller att återupptäcka och att virka i bambu eller andra spetsgarner.
Alla fyra modellerna (Sommarbris, Gwidel, Nejlika och Sea and Sun) finns på svenska.
C2C: former och varianter
I nyhetsbrevet för januari, som handlade om grunderna för C2C, och det för februari om färgbyten, visade jag bara fyrkantiga prover. Den här gången tar vi en titt på hur man kan konstruera andra former med C2C-virkning, och även hur själva grundmönstret kan varieras.
Alla de som virkar filtar i C2C behöver veta hur man konstruerar en rektangel. Så då gör vi det!
Börja precis som för en fyrkant, med ökningar i båda sidor. När sida A (se foto) har nått rätt höjd för rektangelns kortsida börjar man minska i höger/övre kant och fortsätter att öka i andra kanten.
När sida B når rätt längd för rektangelns långsida börjar man minska i den kanten också. Det innebär att man nu minskar i båda sidor ända tills rektangeln är färdig.
Jag lekte på ett annat sätt med ökningar och minskningar för att få fram den här formen:
Här ökade jag i båda sidorna tills jag nått önskad vidd (5 block i min lilla provlapp). Sedan växlade jag mellan ett varv med minskningar i båda kanterna och ett varv med ökningar i båda kanterna. När jag tyckte att provet var tillräckligt stort minskade jag helt enkelt varje varv i båda sidorna till spetsen. Det blev ett slags avlång diamantform med taggiga sidor. Man kan naturligtvis virka ett projekt som är längre och bredare för att göra en halsduk, en avlång sjal eller kanske en bordslöpare.
När jag letade information om C2C-tekniken hittade jag olika varianter av det vanligaste virksättet (det med stolpar). En av varianterna grundas på halvstolpar.
Varje block består av 2 hst och 2 lm. Ökningsblocken (och det första blocket) virkas på följande sätt:
4 lm, 1 hst i 3:dje lm från virknålen, 1 hst i sista lm.
Mönstret blir mer « finkornigt » och resultatet lite fastare.
En annan variant är att konstruera blocken med dubbelstolpar.
Blocken består av 4 dubbelstolpar och 4 lm. Ökningsblocken (och det första blocket) görs som följer:
8 lm, 1 dst i 5:e lm från virknålen, 1 dst i var och en av återstående 3 lm.
Med dubbelstolpar blir resultatet mjukare och får finare fall – den här varianten skulle fungera utmärkt för halsdukar och sjalar.
Om man blandar de här varianterna av C2C-mönstret med olika ökningar och minskningar kan man få fram nya, originella former.
Det här är en triangel där jag helt enkelt ersatt det första och sista blocket på varje varv med ett block bestående av 3 hst och 2 lm. Avlång triangel eller lotusblomma?
Och här tänker jag inte ens försöka hitta på ett namn på forment. I grunden är det fortfarande en triangel. I vänsterkanten använde jag samma block som i lotusblomstriangeln i början och slutet av varven. I högerkanten virkade jag det första eller sista blocket med 3 dst och 4 lm.
Nästa månad kommer jag att avsluta C2C-serien med en liten diskussion om kanter och ett enkelt mönster.
Tills dess hoppas jag att du experimenterar med former och varianter. Diskutera gärna dina experiment i kommentarerna nedan!
Vi ses snart!
