Mars 2009: Öka och minska i snäckmönster (del II)
Nytt:
Jag har en ny modell i den engelska butiken – västen Isabella , som är det perfekta plagget för lynnigt vårväder (se de tre översta bilderna till vänster). Det här är just nu det av mina egendesignade plagg som jag använder allra mest. Jag har en polotröja eller en långärmad T-shirt under, och knäpper bara den översta knappen. Svensk översättning på begäran, som vanligt!Vårnumret av den amerikanska tidningen Interweave Crochet kommer ut i slutet av mars. Jag väntar otåligt på mitt exemplar, för det är många modeller i det här numret som jag skulle vilja titta närmare på (jag bloggade på franska och engelska om vårnumret här). Mitt egna bidrag är kjolen Tulip Skirt. Det är en kjol med knytsnodd i midjan, som är lätt att anpassa till den egna storleken. Den är virkad på höjden i två färger (se bild nummer 4 och 5 till vänster).
Öka och minska mer i snäckmönster:
I förra nyhetsbrevet beskrev jag två slags minskningar i ett enkelt snäckmönster.
I båda fallen handlade det om att minska en hel snäcka i taget. Det är logiskt, eftersom « grundenheten » i den här sortens mönster är snäckan. Man måste utgå från hela snäckor i stället för från enskilda maskor.
Ibland kan man dock behöva minska eller öka litet mer subtilt (t.ex. för att markera midjan i ett plagg). De minskningar vi tittade på förra gången verkar för « brutala », men arbetet behöver ändå smalnas av litetgrann. Naturligtvis finns det lösningar på det problemet också!
Den första metoden består helt enkelt i att byta virknål. I provlappen nedan började jag med en 3,5 mm virknål, bytte till en 2,5 mm, och sedan tillbaka igen.
Första gången jag läste om den här metoden tyckte jag att det var fusk. Det tycker jag inte längre – det är ett väldigt enkelt sätt att ändra formen på arbetet, och det ligger inget egenvärde i att krångla till saker och ting. En annan virknål, och problemet är löst.
Den här tekniken har förstås sina begränsningar. Som synes på bilden är minskningen väldigt subtil, även med en två storlekar mindre virknål. För att uppnå en tydligare förändring måste man byta till en ännu mindre virknål. Vad som inte syns på bilden är att mittbiten av provlappen är betydligt fastare än början och slutet. Om man går ner till en ännu mindre virknål kommer man snabbt till ett läge där virkningen helt enkelt blir alltför stel.
En annan metod är att ändra antalet maskor i varje snäcka. Här är resultatet av mitt experiment:
I just det här snäckmönstret består varje snäcka av 5 stolpar. För att hålla mönstret symmetriskt tog jag bort 2 stolpar i varje « liten snäcka », och virkade successivt fler och fler 3-stolpssnäckor.
De « små snäckorna » i lappen ligger i en diamantform, ungefär så här:
Förändringen i vidden är tydligare, och man kan naturligtvis experimentera med antalet « små snäckor » för att få den effekt man önskar.
Svårigheten här ligger i att man måste vara noga med att introducera de mindre snäckorna successivt, eftersom virkningen annars missformas och rullar sig rejält i överkanten. Det kanske inte är så bekymmersamt i ett plagg, som ska följa kroppens tre dimensioner, men desto mer problematiskt för saker och ting som ska vara platta. Om man inte ökar tillbaka till den ursprungliga vidden kommer den här rullningen inte att jämna ut sig, och det kan ställa till problem.
En annan nackdel med den här tekniken är att det är litet svårt att se exakt var man behöver lägga till små snäckor eller ersätta dem med normalstora. Eftersom snäckorna lappar över varandra både horisontellt och vertikalt är det litet komplicerat att hålla rätt på var man är.
Som vanligt gäller att man får välja den teknik som är bäst avpassad till varje projekt. Och som alltid är det viktigt att göra provlappar, både för att förstå virkmönstret och för att testa idéer – de som beskrivs här är bara en utgångspunkt. För att virka behöver man både händer och hjärna!
Nu ska jag gå ut i det underbart vackra vårvädret och tänka ut ett mindre tekniskt ämne för nästa nyhetsbrev!
Vi ses snart!
