I butiken:
För den som gillar att sticka åt barn: ett nytt mönster från Laurence Bertolle, jackan Pomme de reinette.
Den fina lilla jackan stickas i mellantjock merinoull. Beskrivningen finns i storlekarna 2 till 8 år.
Mer information i butiken.
Om du vill sticka Pomme de reinette, eller överhuvudtaget sticka eller virka något i samma garntjocklek, kan du nu välja mellan 11 färger mellantjock merinoull:
Färgerna havre, ljusblå och rosenrosa är nya.
Och om du bestämmer dig för att göra Pomme de reinette kommer du också att behöva 4 färgade knappar i kokosnöt:
De här knapparna är mellanstora (22 mm tvärsöver). Om du behöver större knappar (30 mm) och gillar naturkänslan i kokosnöten kan du nu också välja mellan graverade knappar med silver- eller guldfärgsaccenter…
… och knappar i 5 olika färger med fint blommotiv:
På bloggen (mest på engelska och franska, men adventskalender även på svenska):
Missa inte årets adventskalender – en blandning av specialerbjudanden och virkprojekt som inspirerats av irländsk virkning.
Du kan vara med på bloggen (kategori « dec2015 ») – alla blogginlägg som gäller adventskalendern är trespråkiga med svensk text under den engelska, eller i adventkalenderns Facebookgrupp.
Specialerbjudande kommer på helgerna – nästa kommer alltså på lördag den 5 december. Virkprojekten visas steg för steg under veckorna (måndag till fredag), med början idag tisdagen den 1:a december.
Du kanske också vill kolla in bloggkategorin « gift ideas » (presentidéer) där jag bl a visar små, snabba projekt som kan passa som julklappar. Här på bilden ser du en av de fyra torgvantsvarianterna som ingår i EclatDuSoleils mönster Varma händer.
Min svenska stickkompis Maria Samuelsson designade en underbar sjal som heter Durkslag.
Jag pratade om den på bloggen eftersom jag hjälpt Maria att göra en fransk översättning.
Det svenska mönstret hittar du naturligtvis på Marias blogg Garnomera.
Slutligen kan jag inte prata om vad som hänt i november 2015 utan att ta upp de fruktansvärda terrorattackerna i Paris, som chockat oss alla.
För mig finns det inget annat sätt än att bemöta mörker med ljus, hat med kärlek och destruktivt våld med skapande. Det kan verka futtigt i sammanhanget, men jag är övertygad om att vi alla kan göra världen litet mjukare, lite varmare och lite vackrare på vårt eget sätt.
Några av mina tankar om detta finns i det här blogginlägget.
Bullionmaskan:
När jag nyligen höll på att testa olika virksätt och idéer kom jag återigen i kontakt med bullionmaskan, « the bullion stitch ».
Jag vet inte om det finns något svenskt namn på den här maskan. Här har jag kallat den bullionmaska, vilket jag tror ger rätt associationer till dem som redan stött på den, men egentligen skulle jag vilja kalla den bullmaska! Har ni några förslag eller vet ni om det finns någon svensk översättning? Kommentera gärna nedan.
Eftersom jag har tillbringat flera år med att försöka utforska virkningen och lära mig allt jag kan kände jag naturligtvis till den här maskan. Den används ofta i friformsvirkning (freeform), men även i vissa irländska motiv. Men jag måste medge att jag aldrig tidigare försökt mig på denna maska, virkvärldens Mount Everest.
Grundidén för bullionmaskan är egentligen väldigt enkel: man virar garnet runt virknålen (oftast mellan 5 och 10 varv), sticker virknålen i arbetet och drar upp en ögla, gör en luftmaska och drar sedan öglan genom alla garnvarven.
Och det är där det blir besvärligt. Att få virknål och ögla genom alla dessa garnvarv är inte lätt alls.
Efter ett par försök ger en del virkare upp och andra bestämmer sig för att hitta ett sätt att bemästra bullionmaskan. Den senare kategorin kan delas upp i två grupper: de som med tålamod och skicklighet övar och övar tills de klarar maskan utan besvär, och de som inte är riktigt lika tålmodiga och börjar leta efter genvägar.
Tålmodiga virkare har mycket att hämta i Patrice Walkers artikel här (på engelska): http://hubpages.com/art/6-Tips-for-Making-the-Perfect-Crocheted-Bullion-Stitch.
Bland annat pratar hon om att välja sin virknål noga, och om möjligt välja en där spetsen med kroken är smalare än « skaftet ». Hon föreslår också att man virar garnet rätt löst runt virknålen, och ser till att vrida kroken nedåt när man drar virknålen genom garnvarven. Patrice påpekar också att man mycket väl kan dra virknålen genom varven ett efter ett, och hjälpa till med fingrarna.
Förmodligen kommer det inte som någon överraskning att jag själv tillhör de mindre tålmodiga. Följaktligen har jag testat ett antal specialtricks som jag hittat på Internet. De baseras på att man använder något slags tillbehör för att skilja av kroken på virknålen från garnet som lindats runt den och som den ska dras igenom.
Jag skippade metoden där man använder en tamburnål med « spärr » pga materialbrist (jag har ingen tamburnål). Annars verkar det vara en effektiv metod, om man inte har något emot att byta verktyg under arbetets gång.
Det finns också många instruktioner på Internet om hur man kan göra bullionmaskor med hjälp av en bit sugrör eller någon annan form av små flexibla rör. Jag försökte, men jag gillade inte att hålla på med den lilla plastbiten medan jag virkade. Prova själv och se vad du tycker.
Sedan kom jag ihåg att jag en gång sett en video med en rysk friformsvirkare som gjorde bullionmaskor snabbt och smidigt med hjälp av en stoppnål. Jag kunde inte hitta videon igen, men jag började experimentera själv. Just nu är det här min favoritmetod för att fuska till en bullionmaska.
Jag behöver helt klart öva mycket mer innan jag blir lika skicklig som ryskan i videon. Men även om jag är långt ifrån någon expert kommer här en liten instruktion för metoden:
Jag virkade min provlapp i mellantjock merinoull (i nya färgen rosenrosa), med en 5 mm virknål, och använde en ganska tjock stoppnål för övningarna nedan.
Jag börjar maskan med att lägga stoppnålen ovanpå virknålen, med den platta sidan av nålsögat mot virknålen. « Kroken » i virknålens spets är riktad nedåt. Jag håller i regel min virknål som en penna, men här har jag greppat den som en kniv. Det gör det lättare att hålla stoppnålen på plats.
Jag släpper arbetet och använder vänsterhanden för att linda garnet runt virknålen. Se till att alla varv går runt både virknål och stoppnål.
Här har jag « bara » lindat 5 varv. När du övat lite kan du linda flera varv. Nu använder jag höger pekfinger för att hålla både stoppnål och garnvarv på plats.
Här har jag stuckit virknålen genom arbetet och dragit upp en ögla. Egentligen skulle jag nu virkat en liten luftmaska och dragit den nya öglan genom bullionmaskan, men det ser ut som om jag glömde det när vi tog bilderna (förmodligen eftersom jag hade rätt många saker att tänka på samtidigt). Så på bilderna nedan är det den här öglan jag drar igenom alla garnvarven.
Men innan jag försöker mig på det vrider jag virknålen uppåt så att själva kroken ligger mot stoppnålen. Notera att öglan jag drog upp ligger endast runt virknålen, medan de lindade garnvarven ligger runt både virknål och stoppnål. Håll virknålen ordentligt mot nålsögat. Om stoppnålen är relativt stor hjälper ögat till att hålla virknålskroken på plats.
Nu, istället för att dra i virknålen för att dra öglan genom garnvarven, använder jag min vänstra hand för att greppa dessa garnvarv och dra dem mot spetsen av virknålen så att de glider av både virknål och stoppnål. Det här lilla tricket gjorde stor skillnad när jag provade mig fram till tekniken. Det är mycket lättare att hålla ihop virknål och stoppnål när man flyttar på garnvarven i stället för på virknålen.
Och här har vi vår bullionmaska, knubbig och go’.
Avsluta maskan med ett omslag som dras igenom öglan på virknålen.
Det här är alltså just nu min favoritmetod för att göra bullionmaskor. Har du andra tips eller idéer? Dela gärna med dig av dem i kommentarerna nedan!
Vi ses snart!
