Januari 2008: Virkning med struktur
Jag hoppas att året börjat bra. För mig har det verkligen det – jag har massor av intressanta projekt på gång. Det enda problemet är att hitta tid för att hinna med allt!
När jag började virka « igen » för några år sedan var motorn bakom mitt förnyade intresse lusten att virka kläder. Därför letade jag alltid (och letar faktiskt fortfarande) efter olika virksätt som gav ett ganska tunt resultat med fint fall.
Men för att hålla kreativiteten levande är det bra att ifrågasätta sina vanor då och då. Därför ville jag titta litet närmare på virksätt med spännande ytstruktur, där resultatet ofta blir ganska tjockt.
Jag bestämde mig från början för att inte ta med mönster med reliefstolpar. Den tekniken har jag redan dryftat i en artikel (på engelska) i Crochet Me.
De virksätt jag visar här skulle fungera utmärkt i t. ex. kuddar och väskor, och varför inte som detaljer i ett plagg (kragar, kanter m. m.). Naturligtvis kunde jag inte avhålla mig från att leka litet med färger också. Men nu har jag babblat på tillräckligt – nu virkar vi!
Virkning med ytstruktur – några exempel
När jag började fundera på virksätt med intressant yta kom jag genast att tänka på det här mönstret, som på engelska kallas « Crunch Stitch » (ung. « klämd virkning »).
Det är ett enkelt virksätt: Virka *1 halvstolpe, 1 smygmaska*, upprepa från * till * till slutet av varvet. På nästa varv virkas halvstolpar i smygmaskor och smygmaskor i halvstolpar. I början kan det vara litet svårare än vanligt att « tyda » din virkning, eftersom halvstolparna kläms ihop av smygmaskorna (det är det som menas med « klämd virkning ». Dessutom får man se upp med att inte virka smygmaskorna för hårt, eftersom man måste få virknålen igenom dem på följande varv. Men när du virkat ett par varv inser du snabbt att det här är väldigt enkelt.
Jag tycker mycket om den struktur man får fram med det här virksättet. De korta, sneda « strecken » bildas av de hopklämda halvstolparna. Det är ett väldigt regelbundet sätt att virka, snyggt och prydligt, och med små ränder blir det bara bättre. Jag kan tänka mig tusentals användningsområden – och jag har redan använt den här metoden, i min kudde Log-Cabin Pillow.
Sedan valde jag ett litet mer « knäppt » och tredimensionellt virksätt. Jag hade bläddrat förbi bilden av det i en av mina virkböcker under flera års tid, flyktigt undrande hur i hela världen det där gick till. Ganska nyligen provade jag, och upptäckte att det var väldigt lätt.
Bakgrunden i det här mönstret är vanliga stolpar. Rundlarna virkas i varvet nedanför det man arbetar på: Virka 6 stolpar runt « stammen » på nästa stolpe i varvet nedanför, och sedan 6 stolpar runt stolpen före den. Glöm inte att virka en stolpe i maskan du först virkade runt, och sedan är det bara vanliga stolpar igen. Det enda man behöver klura ut är hur man ska vrida och hålla arbetet för att det ska vara bekvämt att virka rundlarna – och det tar en eller två minuter att underfund med.
Så bestämde jag mig för att leka litet med färg. Det fungerade förvånande väl att göra rundlarna i en annan färg än bakgrunden (se de grå rundlarna mot turkos bakgrund). Det var ännu lättare, och kanske ännu roligare att byta färg varannat varv (övre delen av provlappen), vilket verkligen fick fram det « överlappande » i det här virksättet.
Nu ville jag bryta ny mark och prova mönster jag aldrig använt förut. Bara för att göra det litet mer spännande bestämde jag mig för att testa ett par varianter jag inte trodde att jag skulle gilla.
Först ut på plan kom de här bubblorna, ett virksätt som kallas « Blackberry Salad » (« björnbärssallad ») i flera av mina virkböcker (ja, jag har några stycken…). Jag måste erkänna att jag i grunden är tveksam till bubblor. Ärligt talat tittar jag ibland på dem och tänker « vårtor ». Och är jag verkligen ensam om att få konstiga associationer när jag ser icke-strategiskt placerade bubblor på damplagg, särskilt i bysthöjd?
Jag antog att jag skulle tycka illa om björnbärssalladen från första början. Jag hade fel.
Först prövade jag virksättet i en färg. Det handlar bara om två varv: varvet utan bubblor är vanliga stolpar, och varvet med bubblor är fasta maskor, med 5 stolpar ihop i en maska för att skapa bubblan. Bubblorna virkas från avigsidan, och bubblar helt av sig själva ut på framsidan.
Så testade jag ränder, med bubbelvarvet i en ljusare färg. Rätt kul. Sedan bestämde jag mig för att göra bara själva bubblorna i en anna färg – och sedan var det klippt. Jag föll pladask för bubblorna. Massor av idéer bubblade upp i huvudet – jag vill göra en modell med bubblor nu. Jag tänker placera dem strategiskt, förstås.
Eftersom bubblorna blev en sådan glad överraskning, varför inte prova ett annat virksätt som såg tämligen fult ut i boken? Astrakanvirkning, påhittad för att virka päls innan pälsgarn fanns (det är i alla fall min gissning).
Det här är också ganska enkelt – om man tar sig tid att läsa instruktionerna, vill säga. Mönstret virkas fram och tillbaka, men utan att vända arbetet efter varje varv. Man virkar hela tiden från samma sida. Först ett varv stolpar. Sedan 7 lm, 1 sm i främre maskbågen på näst sista stolpen, 7 lm, 1 sm i främe maskbågen på stolpen innan den, osv. osv. tills man kommer tillbaka till början av varvet. På nästa varv virkar man stolpar i de bakre maskbågarna, och så börjar man om med « pälsbågarna ».
Jag är inte så säker på att helpälsigt fungerar i alla lägen. Enligt min provlapp fungerar några varv astrakanvirkning i nederkanten av ett arbete som en riktigt fin frans. Fransen är dessutom förmodligen mer hållbar än en vanlig frans av klippta garnändar. Sedan provade jag med några ränder igen (vad vore livet utan ränder?), och såg plötsligt den här tekniken i ett annat ljus. Skulle den inte fungera utmärkt i en matta?
Naturligtvis skulle jag kunna fortsätta så här i all evighet – men som sagt, jag har många projekt på gång. Därför får de här exemplen räcka för den här gången. Jag hoppas att du fått inspiration att pröva nya, spännande virksätt med struktur själv.
Vi ses snart!
