Nyhetsbrev april 2011: Mitt första äventyr i smygmaskvirkningNytt:Än en gång är jag glad att kunna presentera en ny, vacker sjal designad av EclatDuSoleil – eller snarare två nya vackra sjalar? Pipistrelle är ett mönster med två sjalvariationer. Båda utgår från samma sicksackmönster, men var och en av sjalarna har sin egen karaktär.
Den mindre, mångfärgade sjalen har en lång överkant. Den kan bäras rullad runt hals eller axlar, eller knuten som en stor halsduk.
Den större sjalen börjar med en ganska kort överkant och vidgas utåt mot nederkanten. Den kan bäras som en vacker spetscape. Sjalen avslutas med en fin bollkant (virkad, förstås).Båda versionerna kan virkas antingen i tunt mohairgarn eller i slätt spetsgarn. Mer information finns på engelska i butiken.Jag har fått flera förfrågningar om översättningar av mönster till svenska, särskilt de som designats av EclatDuSoleil. Håll ut, de kommer!För övrigt har butiken uppdaterats med nya färger i garnet Mini Mochi – titta gärna!Mitt första äventyr i smygmaskvirkning:En av de största virkningstrenderna under senare år är det förnyade intresset för smygmaskvirkning. Smygmaskan är den enklaste av alla virkade maskor, den maska som kräver minst garnmanipulering. Det är förmodligen också den äldsta maskan – så vitt jag vet är de äldsta exemplen på virkning som hittats virkade med smygmaskor. Traditionell smygmaskvirkning kallas också bosnisk virkning. Det är en teknik som används i flera länder i östra Europa och västra Asien, samt även i de nordiska länderna. Enligt tradition virkar man på detta sätt nästan enbart runt (i stället för fram och tillbaka).Med det nyväckta intresset för virkning var det naturligtvis bara en fråga om tid innan någon skulle börja titta riktigt nära på smygmaskvirkning igen. Säkert finns det många som har gjort det, men om någon säger « smygmaskvirkning / slip stitch crochet » till mig, tänker jag « David Burchall ». David har en mycket intressant sajt (på engelska) där det finns mycket information om smygmaskvirkning, inklusive sätt att virka maskan på som jag aldrig sett förut. Om du är medlem av Ravelry kan du också hitta David i gruppen Slip Stitch Crochet, där man diskuterar smygmaskvirkning på engelska.Inför detta första äventyr i smygmaskvirkningens land beväpnade jag mig också med den mycket intressanta svenska boken Smygmaskvirkning av Kerstin Jönsson. Den är utgiven på eget förlag och inte särskilt lätt att hitta utanför Sverige. Jag upptäckte boken genom en person på Ravelry som skickade mig ett meddelande och undrade om jag inte kunde översätta den till engelska. En intressant idé, men vilket jätteprojekt!Hittills hade jag bara använt smygmaskor på det vanliga sättet – som en maska som egentligen inte är en maska. Jag brukar förklara för deltagarna i mina virkkurser att smygmaskan används för att sluta en cirkel, koppla ihop två delar eller för att « förflytta sig » i arbetet utan att lägga till nya maskor eller varv. Nu var det dags för mig att se smygmaskor på ett helt nytt sätt – som själva byggstenarna i virkning.Först av allt måste jag få ordning på mina verktyg. När jag beställde Kerstin Jönssons bok beställde jag samtidigt en särskild virknål för smygmaskvirkning, tillverkad av henne. Den här typen av virknål används för smygmaskvirkning i många länder. På de sajter jag tittat på talades detockså om « raka » (« inline ») och « lökformade » (« bulbous ») virknålar. (Jag tror inte att det finns några etablerade svenska termer för de här begreppen, som förklaras nedan. Finns det etablerad terminologi vill jag gärna höra om den. Annars tycker jag att vi myntar uttrycken « rak » och « lökformad » nu.) Jag måste få ordning på begreppen innan jag kunde börja.
På bilden syns de tre sorternas virknålar. Den särskilda virknålen för smygmaskvirkning är förstås den till vänster. Den är helt platt och mycket spetsig med ett rundat handtag.Jag försökte med den här virknålen. Det är viktigt att ha en spetsig virknål när man virkar smygmaskor eftersom maskorna kan vara svåra att få virknålen genom även om man virkat dem löst. Den här skulle nog behöva slipas ned litetgrann – den är så spetsigt att jag hela tiden stack den igenom själva garnet.Det största problemet jag hade med den här virknålen var inte spetsigheten (det är ganska enkelt att fixa). Vidare var det inte alltför svårt att med hjälp av boken hitta ett vettigt sätt att hålla den på – som Kerstin Jönsson påpekar håller man inte ett redskap med platt handtag på samma sätt som ett med runt handtag. Det som var svårast för mig var att få till jämna maskor.Titta på hur handtaget ser ut – det är konformat och blir allt bredare och bredare ju längre ned man kommer. Maskornas storlek beror helt på hur långt ner på handtaget man för öglan som bildar maskan. Jag gissar att det här gör den här virknålen till ett väldigt mångsidigt redskap, som en van smygmaskvirkerska kan använda på olika sätt beroende på vilket garn som används och vilket resultat man vill nå. För en nybörjare som mig var det litet väl mycket att hålla reda på samtidigt. Jag bestämde mig för att spara den här virknålen för senare bruk, när jag förhoppningsvis blivit mer van. (Jag började också drömma om att gå en smygmaskvirkningskurs i Sverige någon gång – vem vet, den drömmen kanske kan bli verklighet!)Sökandet efter redskap måste fortgå. Jag fick lov att titta närmare på det här med raka virknålar.
Om du tittar noga på bilden ovan kan du se att det bredaste stället på kroken på virknålen till vänster ligger i en rak linje från handtaget. Det är en rak virknål. Till höger ser det ut som om kroken är litet bredare än handtaget, och den ligger inte i någon rak linje från handtaget. Vänsterkanten på kroken ligger längre till vänster än vänsterkanten på handtaget. Det här kan man kalla en lökformad virknål.Raka virknålar anses bättre för smygmaskvirkning. Virknålen i bambu till vänster är också mycket spetsigare än den andra, så det var den jag valde för att fortsätta mina övningar. Det är den enda virknålen av det här slaget som jag har, och den är 4 mm tjock. Eftersom jag läst att man skulle använda en grövre nål än vanligt i smygmaskvirkning testade jag den här med strumpgarn. Vanligtvis virkar jag det här garnet med en 3 mm virknål. Ibland går jag upp till 3,5 mm för att få ett mjukare resultat med bättre fall.Hur gick det då? Tja, inte var det vackert, och inte var det kul. Jag kämpade med virknålen, med maskorna och med garnet. Jag tänke på största allvar att det hade varit en väldigt dålig idé att vilja skriva ett nyhetsbrev om smygmaskvirkning. Jag minskade antalet maskor oaviktligt, jag delade garnet, jag fick brotta virknålen genom maskorna. Det tog evigheter att virka ett eländigt fult varv. Värst av allt: det var inte roligt alls. Och virkning ska vara roligt, i alla fall om jag ska hålla på med det.Sedan hände två saker. Jag fick en insikt och fattade ett beslut, nästan samtidigt. Plötsligt insåg jag att när folk sade att man skulle virka löst när man virkade smygmaskor menade de att man skulle virka JÄTTELÖST. Mycket, mycket, mycket lösare än jag virkar i vanliga fall (och jag virkar ganska löst). Vidare, när jag tittade igenom min samling av virknålar, hittade jag en 6 mm virknål som verkade rätt spetsig. Jag beslutade mig för att prova den med ett bomullsgarn som jag vanligtvis virkar med en 4 mm virknål. Jag gick alltså upp 2 mm i nålstorlek.Och plötsligt började det fungera.
Jag virkade så löst att det kändes som om jag inte virkade alls. Det kändes som om jag bara vispade runt i luften. Maskorna var otroligt lösa, men så snart jag virkat ett nytt varv i dem drogs de till och såg betydligt bättre ut. Jag virkade fram och tillbaka, och testade att virka i främre och bakre maskbågen. Jag hoppade fortfarande över maskor av misstag, men det såg litet bättre ut. Och nu var det kul!Nästa steg var att använda samma virknål med ett alpackagarn som var en aning tunnare än bomullsgarnet, och göra det som människor gjort i århundraden: virka smygmaskor runt, runt. Nu började det verkligen hända saker. Det var jätteroligt, och dessutom tyckte jag att det blev fint!Så jag virkade en lång provlapp.
Först virkade jag i bakre maskbågen (längst ned på bilden). När man virkar så ligger arbetet slätt, så det är ett virksätt man använder för kanter på vantar och mössor som man inte vill ska rulla sig. Smygmaskor i bakre maskbågen (sm i bm) virkade runt ger ett mjukt resultat med en markerad ytstruktur som ser ut som tunna vågrätta ribbor. Sedan började jag virka i främre maskbågen, och skillnaden blev enorm. Jag har redan skrivit om hur olika maskor ser ut beroende på genom vilken maskbåge de virkas, men det här är nog det mest spektakulära exempel jag sett. Även i det här fallet finns en tydlig ytstruktur, men resultatet är betydligt tunnare än när man virkar genom den bakre maskbågen. Strukturen är knöligare, men ger ett intryck av nästan lodräta linjer som lutar något åt höger.Det började vara sent på dagen, men jag bara måste prova med litet färg.
Jag bestämde mig för enklast möjliga, ett-varvs ränder. Först virkade jag röda ränder genom främre maskbågen (nedtill på bilden), och sedan mörkgrå ränder genom bakre maskbågen (upptill på bilden). Resultatet blir som synes återigen väldigt olika beroende på virksätt.Jag blev väldigt överraskad av hur mjukt och poröst arbetet blev. Jag trodde att det skulle bli hårt och fast, men jag hade fel.
Det finns så många saker att utforska i den här tekniken. Jag är nu på jakt efter raka bambunålar i större storlek, och har huvudet fullt av idéer och tekniker jag vill prova. Jag hoppas du också blivit inspirerad! Vi ses snart!
Annette Petavy Design – Nyhetsbrev april 2011 – Mitt första äventyr i smygmaskvirkning
