Mosaikvirkning:
Jag hörde talas om mosaikvirkning för rätt länge sedan, men då blev det inte av att prova. Eftersom jag fortfarande ville titta närmare på den här tekniken bestämde jag mig för att ägna ett nyhetsbrev åt den – en mycket bra ursäkt för att prova något nytt och hänge mig åt min passion för virkande av provlappar.
Fast när jag först förstod hur mosaikvirkning fungerade trodde jag att jag skulle få lov att hitta ett nytt ämne för nyhetsbrevet. Om jag skulle beskriva tekniken mycket kortfattat skulle jag säga att det nästan är som spikmaskor, en teknik som jag beskrev i nyhetsbrevet för september förra året, förutom att de långa maskorna är stolpar i stället för fastmaskor.
Men jag kunde naturligtvis inte motstå frestelsen att fortsätta virka och jämföra de två teknikerna. Och snart hade jag rätt mycket att säga om saken. (Om du inte läste nyhetsbrevet för september är det nog bra att göra det nu, så blir det lättare att följa det här).
Titta på den här provlappen:
Om du tittar noga ser du att grunden för färgmönstret är ett enkelt tvåvarvs randmönster i fasta maskor, i två omväxlande färger (här: turkos och orange). Det här enkla randmönstret är grunden för mosaikvirkning. Mosaikvirkning är en teknik som är direkt inspirerad av mosaikstickning, som också bygger på ett sådant randmönster.
De långa maskorna här är inte fastmaskor utan stolpar. De virkas alltid i en maska tre varv längre ner, vilket är det samma som det senaste varvet i samma färg. Vid första anblicken verkar det vara ungefär samma sak som att virka spikmaskor över samma randmönster, men jag har hittat en del skillnader.
I nästa provlapp virkade jag de två första mönsterrepetitionerna (nedtill) i mosaikvirkning (med långa stolpar) och de två sista mönsterrepetitionerna (upptill) i vanliga spikmaskor (långa fastmaskor).
På rätsidan är det väldigt svårt att se någon skillnad över huvud taget. Men om vi vänder på lappen ser det litet annorlunda ut.
Här ser man tydligt att spikmaskorna upptill brer ut sig mer på avigsidan. De långa stolparna i mosaikvirkningen nedtill liknar mer rätsidan.
Jag ville prova att virka diagonala maskor i mosaikvirkning, så jag testade det här mönstret:
Jag tycker mycket om det. Det tar mycket plats och tid att skriva ut mönstret, och jag tycker att ett diagram är mycket tydligare. Det här är de första fyra varven i det här mönstret, som virkas över ett antal maskor som är delbart med 4 + 1:
Notera att det första varvet virkas på avigsidan. Byt färg i sista maskan på varvet.
Lägg till två varv:
Det kan se komplicerat ut, men när man väl provar att virka är det ganska lätt att förstå.
När jag virkade de här sneda, långa stolparna tyckte jag att de var enklare att virka än motsvarande fastmaskor, eftersom själva maskan var mer « töjbar ». Jag tror att det beror på det extra garnomtaget i stolpen, som « bygger in » mer garn och därmed mer elasticitet i maskan.
Jag fick också intrycket att resultatet inte blev riktigt så tjockt som jag hade väntat mig. Därför gjorde jag en ny provlapp, i exakt samma mönster men med fastmaskor i stället för stolpar, för att se om det blev någon skillnad. Och det blev det.
Lappen till vänster är den jag beskrev ovan. Lappen till höger är virkad i samma garn, med samma virknål och samma antal varv, men med fastmaskor i stället för stolpar. Den högra lappen är mycket tjockare och mer « hoptryckt » på höjden.
När jag funderar på hur de här två teknikerna kan användas tycker jag att spikmaskor borde passa bättre när man vill ha ett stadigt resultat: en väska, en skål, en skulptur…
Mosaikvirkning är tillräckligt flexibel för att kunna ingå i en mjukare modell. Jag tror att tekniken skulle fungera bäst för detaljer: en kant, en fåll, en krage… men allt beror förstås på mönster, garn och virknål.
Mosaikvirkning är defintivt en teknik du enkelt kan experimentera med och hitta på egna mönster utifrån grunden av tvåvarvsränder och långa stolpar. Ha kul!
Glöm inte att det finns en ny bakgrundsbild för datorn att hämta här om du vill!
Vi ses snart!
