Februari 2009: Öka och minska i snäckmönster (del I)
Nytt:
På jakt efter ett babymönster? Låt mig föreslå Robin, det senaste tillskottet i butiken och också det allra första babymönstret där (se de tre översta bilderna till vänster). Robin finns som mönster och som kit i två storlekar med fina specialfärgade knappar. Svensk översättning på begäran!
Öka och minska i snäckmönster:
Att öka och minska är bra att kunna, oberoende av om du virkar dukar eller kläder. Hur ett visst mönster virkas i form av fyrkant beskrivs i vilken virkmönsterbok som helst. Om du däremot vill göra något som inte bygger på räta vinklar – t.ex. helt enkelt snedda av kanterna på en rak halsduk – måste du fundera över hur du ska skapa den formen.
När det gäller virkning är tekniken för att öka eller minska beroende av det virkmönster som används. I allmänhet är det ganska enkelt om man virkar något i bara stolpar eller fasta maskor. Det handlar om att lägga till eller dra ifrån i ett mönster där maskor och varv prydligt radar upp sig både horisontellt och vertikalt.
Men det finns mängder av virkmönster som inte fungerar så. Snäckor är vanligt förekommande i virkmönster. De är vackra och lätta att virka. I en del snäckmönster ligger snäckorna prydligt på rad vertikalt, med en eller annan maska emellan varje snäcka. I det här nyhetsbrevet och nästa ska jag behandla ett annat slags vanligt förekommande mönster, där snäckorna ligger « på snedden ».
För att visa vad jag menar kommer jag att använda det här enkla snäckmönstret:
Varje snäcka består av 5 stolpar. Snäckorna åtskiljs och « förankras » av fasta maskor.
Så här ligger snäckorna i virkningen:
Det var det jag menade med att snäckorna ligger « på snedden ». I den här typen av virkmönster hakar varven i varandra. Snäckorna är förskjutna från ett varv till ett annat. Man får tänka till litet innan man börjar öka eller minska (idag ska vi minska).
Snäckorna är symmetriska och om vi inte vill ställa till det för oss är det bäst att behålla symmetrin. Det betyder att det finns två ställen som vi kan använda som utgångspunkt för minskningarna: antingen den fasta maskan mellan två snäckor (den punkt där linjerna korsar varandra i illustrationen ovan), eller mittmaskan i varje snäcka (den punkt där linjerna är längst ifrån varandra i illustrationen ovan). Den färdiga minskningen kommer att se mycket annorlunda ut beroende på vilken utgångspunkt vi väljer.
Först utgår vi från den fasta maskan, dvs. maskan mellan snäckorna.
Detta innebär att det sista hela varvet innan vi börjar minska ska sluta med en fast maska.
Sedan, när du vänt arbetet, förflyttar du dig med hjälp av smygmaskor till det första logiska stället för en fastmaska i det här mönstret. Det är där det första minskningsvarvet ska börja.
(Välj själv om du vill ha den sista smygmaskan i mittstolpen eller i stolpen före).
Om du vill fortsätta att minska på nästa varv ska det avslutas med den fastmaska du virkar i mittmaskan i den sista snäckan.
Så här ser det ut när man minskar på det här sättet på flera varv efter varandra:
Den andra möjliga utgångspunkten för minskningarna är mittmaskan i snäckan, den tredje stolpen.
I det här fallet ska det sista varvet innan du börjar minska sluta med en halv snäcka (tre stolpar). Minskningsvarvet ska också börja med en halv snäcka. Precis som förut förflyttar du dig med smygmaskor, den här gången till det första logiska stället för en « mittmaska » (den första maskan i den halva snäckan varvet ska börja med), dvs den första fasta maskan på det första minskningsvarvet.
Som synes i provet nedan ger den här sortens minskning ett helt annorlunda resultat:
Nästa månader fortsätter vi våra äventyr i snäckornas värld!
Vi ses snart!
