Maj 2007 – Gör inte illa dig med virknålen!
Maj var också en väldigt intensiv månad – det känns som om jag virkat i ett!
För bara något år sedan hade detta varit omöjligt. Efter ett par dagar skulle mina händer, armar, axlar och nacke ha värkt så mycket att jag skulle blivit tvungen att sluta. Det finns många som kan virka (eller sticka) hur mycket som helst utan att någonsin känna av smärta eller obehag. Tyvärr gäller detta inte mig.
Så jag försökte fundera ut hur jag skulle kunna virka mer utan att göra illa mig. I det här nyhetsbrevet vill jag berätta om mina erfarenheter.
Men det gör väl inte ont att virka?
Nej, normalt sett gör det inte ont att virka – det är bara kul. Men om du har otur kan du göra illa dig genom att virka för mycket. Jag menar inte risken att få virknålen i ögat, utan den typ av belastningsskador som brukar kallas RSI, efter engelskans repetitive strain injury.
Den här typen av överansträngning blev allmänt känd när datorer blev vanliga på arbetsplatser och hemma. Musarm är en skada av den här typen, men att klicka för mycket och för länge med datormusen är inte det enda sättet att göra sig illa. Alla former av små, repetitiva rörelser anstränger våra muskler. Det kan leda till karpaltunnelsyndrom, tennisarmbåge och många andra smärtsamma sjukdomstillstånd. Ja, just det, alla former av små, repetitiva rörelser – även virkning.
Det här är ju inget man vill fundera på när man, full av entusiasm, börjar på ett nytt projekt. Jag vet mycket väl hur roligt det är att virka i timtal, driven av lust och önskan att se hur det blir. Men jag vet också hur frustrerande det är att inte kunna jobba på ett nytt projekt eftersom tummen eller handleden eller axeln helt enkelt gör för ont.
Jag är inte läkare
Jag är inte läkare, och har ingen vårdutbildning. Det jag skriver här är inte menat som rådgivning. Jag vill bara dela med mig av mina erfarenheter. Jag hoppas att det kan få dig att tänka på risken för överansträngning. Kanske någon till och med kan undvika att skada sig. Om du redan har ont, gå till doktorn!
Det här fungerar för mig
När jag insåg att trevliga kvällar på min väninnas soffa med timtals av virkning (och prat!) ledde till att jag fick väldigt ont, särskilt i höger tumme, undrade jag först om jag skulle behöva sluta virka helt och hållet. Det var förstås omöjligt. Jag var så fascinerad av virkning att jag måste hitta en annan lösning, och ta mig runt problemet på något sätt.
Man kan naturligtvis köpa smärtstillande medel och illaluktande salvor på apoteket. De kan vara bra att ha i vissa lägen, men jag anser inte att de är någon lösning på längre sikt. Jag behöver förebygga smärtan. När det väl gör ont blir problemet genast mycket större.
Yoga är ett intressant alternativ. Jag har tidigare gått på yogakurs. I dagsläget är det svårt för mig att gå på kurs regelbundet, så jag kör mina yogapass med hjälp av en bra DVD, hemma framför TV:n. Yoga är ett toppensätt att få bättre hållning och få kroppens alla delar på rätt plats. När jag kör yoga regelbundet mår jag verkligen bra. Tyvärr är det inte alltid så lätt att få in ytterligare en aktivitet i mitt fullspäckade dagsschema.
Förutom yoga finns det många slags enkla övningar och rörelser som fungerar bra. Det är ingen dum idé att prata med t.ex. en sjukgymnast för att få råd. Några enkla rörelser som upprepas varje dag kan verkligen hjälpa. Även om jag aldrig haft några problem med min karpaltunnel har jag haft stor nytta av boken End Your Carpal Tunnel Pain Without Surgery av Kate Montgomery. Jag hittade boken via rekommendationer på ett stickforum på Internet. Det finns många andra böcker i ämnet som säkert kan vara lika intressanta (men jag har inte läst alla!).
Trots allt måste jag erkänna att jag inte tycker det är så lätt att verkligen göra yoga eller andra övningar regelbundet varje dag. Jag gör det ett tag och mår jättebra, men sedan blir det för mycket i vardagen, och så slutar jag. Det finns dock ett alternativ, ett knep som nu är en del av mitt dagliga liv – jag kallar det för 20-minutersregeln.
Idén är väldigt enkel. Det handlar om att ta paus regelbundet så de stackars musklerna får vila. Jag läste det här tipset i en bok (om stickning) av Sally Melville. Sally rekommenderar minst fem minuters paus var 20:e minut. Jag har anpassat idén så den passar mitt liv och mina ömtåliga muskler. Jag tar minst 20 minuters paus. På senare tid har jag virkat 20 minuter varje timme. Däremellan försöker jag hinna med alla andra miljoner saker jag behöver göra.
Det skulle vara underbart att kunna virka i timtal – men jag kan inte. Inte mer än en gång i veckan, eller så. Sedan måste jag vila armarna i flera dagar. Därför virkar jag i stället 20 minuter i taget, och i slutändan får jag mycket, mycket mer gjort!
Sluta!
Om du får ont, eller det känns obehagligt när du virkar – snälla, sluta. Det går inte över av sig självt. Smärtan är en signal som betyder att dina muskler behöver vila. Om du fortsätter ändå kan du få permanenta skador. Om du tar paus den tid som behövs kan du fortsätta virka i många år till.
Det tänker jag göra!
Vi ses snart!
