September 2007: Det man inte har i symaskinen får man ha i virknålen
Nyheter:
Höstnumret 2007 av Interweave Crochet har kommit ut i USA. Man kan få en liten titt på innehållet här. Jag har bidragit med två modeller i det här numret, tröjan Autumn Romance Pullover och en barnkofta, Come-and-Play Cardigan. Jag har inte fått mitt exemplar än, så jag väntar otåligt. Det finns många fina modeller med, och artiklarna verkar intressanta.
Det man inte har i symaskinen får man ha i virknålen
Det här är en variation på temat i ett av de senaste nyhetsbreven – att kombinera virkat med färdiga kläder. I det fall jag beskriver här visade sig virkning vara en ovärderlig hjälp för att kamouflera en sömnadskatastrof. Min idé, och alla dina egna, fungerar naturligtvis lika bra på ett plagg du köpt eller fått i present och som av någon anledning inte motsvarar dina förväntningar.
Om det här hade varit ett projekt som jag hittat på särskilt för nyhetsbrevet hade jag säkert valt en annan färg än svart. Svart är svårt att fotografera. Nu är det här inget påhitt, utan En Sann Berättelse Ur Livet. Jag hoppas att bilderna är tydliga nog för att ge dig några idéer.
På min s.k. « fritid » (jag har egentligen ingen sådan, men jag försöker knycka till mig en timma här och där) är en av mina favoritsysselsättningar att sy. Jag sydde mycket i min gröna ungdom, men när jag fick barn räckte tiden inte riktigt till längre. Jag försöker dock komma igång igen. Det är en så tillfredsställande hobby. Dessutom är det genom att sy som jag lärt mig i princip allt jag vet om mönsterkonstruktion.
Ett nytt område som jag försöker bemästra är sömnad av jerseytyger, alltså mycket töjbara tyger. Jag är en total nybörjare på det området, och det projekt jag tänker berätta om är en av mina första sömnadskatastrofer på jerseyplanet.
Jag gjorde två misstag: 1) Jag tog inte fram måttbandet i förväg för att kolla hur djup urringningen skulle bli. Mina barn gapskrattade när de fick se mig dra på min nya, fina topp, och stå där halvnaken framför spegeln. Den djupa V-ringningen var inte alls störande på den magra plattbröstade fotomodellen på bilden. På mig var den rent obscen. (Nej, jag tänker inte visa någon « före »- bild). 2) Jag använde ett mönster ur månadstidningen Burda. Förklaringarna i Burda-tidningen är bra, men kortfattade. Det finns inga bilder som visar hur man ska sy steg för steg. Jag missförstod fullkomligt instruktionerna för att kanta urringningen, vilket ledde till en veritabel sömnadskatastrof. Naturligtvis sydde jag det här plagget på en overlockmaskin, som skär bort sömsmånen medan man syr, så att det är hart när omöjligt att sprätta upp och sy om.
Det gick bara inte att använda plagget som det var. Då drog jag fram mitt trumfkort ur bakfickan. Jag kanske inte är så duktig på att sy, men jag kan faktiskt virka!
Så vad behövde jag? Någonting som kunde täcka en del av den djupa urringningen, och något som kunde dölja den katastrofala halskanten. Så här!
Det trekantiga motivet kommer ur en japansk virkbok – det finns andra i andra böcker och på nätet. Jag använde t.ex. ett trekantigt motiv i halsduken « Thirds » på Crochet Me-sajten (beskrivningen finns tyvärr bara på engelska).
Zick-zackbanden på bilden är inte färdigköpta utan virkade. De är väldigt enkla att göra och användbara i många sammanhang. Jag använde DMC:s bomullstråd Petra (eftersom det var den enda tunna svarta tråd jag hade på lager) och en 2,5 mm virknål. Bandet virkas så här (vänd efter varje varv):
1 lm.
Varv 1: 3 lm (räknas som 1 st), 4 st i « uppläggningsmaskan ».
Varv 2: 3 lm (räknas som 1 st), 4 st i första m.
Upprepa varv 2.
Jag gjorde banden så långa att de räckte från spetsen av V-ringningen till kragen på plagget, plus litet till. Dels ville jag att de fortfarande skulle räcka till även om bomullstråden krympte något. Dels tyckte jag att det vore fint om bandänden hamnade under kragen.
Innan jag sydde på de virkade bitarna på plagget tvättade jag dem på samma sätt som jag tänker tvätta hela plagget. (Ja, jag hade tvättat tyget också innan jag klippte och sydde. Det kommer inte att krympa i första tvätten. Jag lyckades undvika åtminstone en potentiell sömnadskatastrof)
Här är resultatet:
Trekanten är litet vågig i överkanten, men jag tycker att den kamouflerar urringningen ännu bättre så. Banden är väldigt smidiga och lätta att forma så att de följer vilken urringning som helst. Den här f.d. sömnadskatastrofen är kanske inget mästerverk, men nu är det i alla fall ett användbart plagg!
Vi ses snart!
