I butiken:
Vi börjar hösten med Sarah Momberts fantastiska stickade cardigan: Louise Labé.
Jackan med dess vackert flätade kanter är full värdig att uppkallas efter Den vackra repslagerskan.
Under sommaren publicerade jag två andra stickmönster – båda för barn, och båda i ljuvlig ekologisk bomull. Om du vill anpassa dem till vinterväder är den tunna merinoullen ett utmärkt alternativ.
Det första mönstret är en underbar liten tunika för bebisar, designad av Laurence Bertolle: Claire Fontaine.
Tunikan stickas uppifrån och ner i tre färger. Mönstret är skrivet för tre storlekar: 3 (6/9, 12/18) månader.
Den andra modellen i ekologisk bomull är min egen design: den stickade filten Stina.
Stickad på snedden i dubbelt garn är det en mjuk och gosig filt som är både enkel och intressant att göra.
På bloggen
(på engelska och franska)
Det virtuella sticklägret höll på till och med den 31:a augusti. Det finns fina bidrag från olika deltagare här, här och här.
Nicole vann utlottningen – du kan se hennes pris här.
Jag publicerade ett nytt avsnitt av min podcast på franska. All information finns här på bloggen – om du vill kan du också titta på en illustrerad version på YouTube.
Jämtlandsvirkning
För ett par år sedan såg jag ett par spännande vantar på Ullcentrums blogg. Många av er vet säkert redan att Ullcentrum är ett svenskt garnföretag (som bland annat gör garnet Linea som även finns i min butik). På deras blogg finns ofta intressant information och olika tekniker behandlas.
De här vantarna var gjorda i en teknik som kallades « virkad nålbindning ». Nålbindning är ju en gammal textil teknik som är äldre än både stickning och virkning. Nålbinder gör man i regel med en bred, platt nål av trä eller ben, som ser ut som en stor synål. Min favoritvideo om nålbindning på svenska finns här: https://youtu.be/JrsjHKvOCdY
Historien om vantarna började med annan, mycket äldre vante som fanns hos Jämtlands länsmuseum. Den hade antagits vara gjord i nålbindning, även om den såg lite annorlunda ut. Elsie-Britt Sondell Wärnersson, som handarbetat och arbetat med hemslöjd i många år, såg vanten och trodde att hon kunde fundera ut hur den gjorts. Hon fick lov att låna hem den över natten, med stränga instruktioner om att lämna tillbaka den morgonen därpå i exakt samma skick som hon fått låna den.
Elsie-Britt fick nog inte mycket sömn den natten, men morgonen därpå var hon säker på att vanten inte var nålbunden utan virkad på ett särskilt sätt. Hon lämnade tillbaka den oskadda gamla vanten till museet, och kunde nu börja göra nya. Hon visade tekniken för sin väninna Ulrika Andersson som sedan dess publicerat flera mönster hos Ullcentrum och på Ravelry.
När Ullcentrum började publicera mönster och visa tekniken på mässor runtom i Sverige framkom det att tekniken inte varit helt bortglömd. En besökare på en mässa, Elsa Hällberg från Arbrå i Hälsningland, förklarade att hon hade lärt sig en variant av tekniken av sin mamma, och hade virkat mer än 500 (!) vantar på det sättet.
För att se exempel på den här tekniken kan du söka på « virkad nålbindning ». Det var vad jag gjorde när jag letade information till den här artikeln. Däremot tycker jag inte att namnet känns riktigt rätt – helt enkelt eftersom det inte handlar om nålbindning utan om en virkad teknik (Eva Andersson håller med mig). Mitt förslag är att kalla tekniken för Jämtlandsvirkning efter det landskap där den återupptäcktes.
Så nu ska vi virka Jämtlandsvirkning!
Virka önskat antal luftmaskor + 2. (Den här tekniken virkas runt, så du behöver en luftmaskkedja som är tillräckligt lång för att sluta till en ring och forsätta virka bekvämt.)
Den första maskan är lite annorlunda än de andra, för att minska « bulan » i början något (jag förklarar längre ner vad jag menar med det).
Första maskan: Stick virknålen i den 2:a lm från virknålen, dra upp en ögla, stick virknålen i nästa maska, dra upp en ögla. Det finns 3 öglor på virknålen. Omslag, dra igenom alla 3 öglorna.
Titta noga på de lodräta maskbågarna i den maska du just virkat:
De två lodräta maskbågarna till vänster (=de två sista lodräta maskbågarna) används för att virka nästa maska.
Nästa och alla följande maskor: Stick virknålen från höger till vänster under de två sista lodräta maskbågarna i föregående maska, stick virknålen i nästa maska, dra upp en ganska lös ögla. Det finns 4 öglor på virknålen. Omslag, dra igenom de 3 första öglorna, omslag, dra igenom de återstående 2 öglorna.
Upprepa till slutet av uppläggningskedjan. Det blir lättare att virka om man drar upp ganska lösa öglor. Jag lyfter helt enkelt min virknål lite högre från arbetet än jag brukar när jag drar upp den nya öglan.
Nu ska vi sluta arbetet till en ring och fortsätta virka i spiral.
Dra runt början av varvet så att en ring formas. Se till att det första varvet inte är vridet. Den första maskan är den som syns vid pilen.
Använd den här första maskan som nästa maska att dra upp en ögla ur.
Markera den maska du just virkat – det här är den första maskan på varvet.
Fortsätt virka runt i spiral. Flytta upp markören varv efter varv.
Efter några varv ser det ut så här. Resultatet har mycket struktur och är ganska tjockt. Eftersom varven är ganska höga (åtminstone jämfört med fasta maskor) blir det en tydlig « bula » i början. Att virka den första maskan som beskrivits ovan gör den något mindre jämfört med en vanlig maska, men den är fortfarande väl synlig.
Nästa månad ska jag prata om hur man kan ta hand om bulan på olika sätt, och visa några enkla projekt som kan virkas med Jämtlandsvirkning.
Som vanligt kan du gärna mejla mig, eller helt enkelt lämna en kommentar nedan!
Vi ses snart,
